Reflektioner, minnen och stämningar på Måns Ols

Himlen är grå men här och var syns solljuset genom blåa revor i molntaket. Vinden drar kallt från Långforsen. Några måsar hörs skria. På restaurangen, som en gång drevs av nykterhetsföreningen "Enighet" serveras tjeckisk öl och chilenskt vin till maten, som i alla fall till alldeles nyligen, producerats i närområdet. Jag fryser där jag sitter vid ett av caféborden utanför byggnaden och sätter mig vid ett bord nära disken. Gästerna är få. I bakgrunden spelas Rod Stewart som tolkar gamla standardmelodier. Ett sorts trivsam tristess, i skenet av ett ensamt värmeljus som står på mitt bord.
 
 Jag är på en plats där jag varit många gånger. I kallbadhuset, kanske hundra meter bort, lärde jag mig simma som sjuåring. Enligt vad man berättat för mig trotsade jag kylan i luften och vattnet och simma lärde jag mig snabbt.
 


Hur länge sen var det? Om det stämmer att jag var sju så är det nu mer än trettio år sedan. Som vuxen är min entusiasm inför kalla bad begränsad och det är svårt att förstå ett barns oförskräckthet. Samtidigt undrar jag om det där inte finns kvar i mig fortfarande. Igår cyklade jag hela 66,7 km och nog planerar jag en cykelsemester till Dalarna. Kanske är jag så bestämd för att jag vet med mig att jag kanske varken kommer att orka eller vilja om tiden får gå. Och numera är mina utmaningar främst av personlig art.  I de större sammanhangen, hur små de än är, har jag för tillfället trätt tillbaka, med blandade känslor. Men vem kan vara utan utmaningar i längden? Att bara slå sig till ro är att göra avkall på livet en smula och där vill jag ännu inte vara.
 
"Att jaga efter vind", är det vad som återstår? Trots allt är det väl jagandet som håller en uppe och även om man vet att det är vinden som rusar framför en, så gör man något trots allt som ger en riktning, som bidrar till att ge det formlösa en form, även om det i grund och botten är "absurt". Och nog är det av många sådana jakter som livet består?
 
Till sist måste man dra en gräns för de tankar som riskerar att bli alltför genomskådande. Barnets oförskräckthet inför det kalla vattnet består trots allt, mitt inne i den vuxnes alla tvivel och förbehåll.