När jag upptäckte Montefalco

Trevi, Umbrien, Italien, juli 2007

Sommaren 2007 reste jag omkring i Umbrien i mellersta Italien och hade kommit till den lilla staden Trevi, som ligger på en kulle i Val di Spoleto och är en av ett pärlband av små medeltida städer som Spoleto, Foligno, Spello och Assisi, som ligger längs de västra utlöparna av Apeninerna. Det är ett mycket vackert landskap med jordbruksbygder nere i dalen som lyses upp av oändliga rader med solrosor och av silverskimrande olivträd. Här odlas vin på kullarna runt städer som Torgiano och Montefalco. Den senare staden har fått en alldeles särskilt plats i mina minnen av Italien, det har blivit en stad som jag vill besöka igen och igen.

Montefalco, Umbrien, Italien, juli 2007

Trevi var egentligen en besvikelse. Läget var förvisso vackert men det fanns egentligen inte så mycket att se. Ett galleri för modern konst var stängt och stadens kyrkor var inte särskilt vackra. Jag bestämde mig för att vandra ned mot dalen, på småvägarna mot öster och upp mot en liten stad på en kulle på andra sidan, Montefalco. Inte särskilt mycket visste jag om staden när jag gav mig av, inte mycket mer än att den var

känd för sina vinodlingar. Jag gick tidigt på morgonen. Solen gassade från himlen och jag vandrade i stort sett ensam längs den smala landsvägen. I ett dike, med ovanligt klart vatten,  såg jag en kräfta krypa omkring. Ilskna hundar skällde från några av gårdarna och husen jag passerade, som så ofta händer när en okänd passerar genom landsbygden. Lärkor drillade över fälten och högre upp såg jag svalor och tornseglare virvla förbi. Vad jag inte visste var att jag hela tiden attackerades av knott, av ett ovanligt litet och elakt slag, vilket jag först märkte senare när jag kom tillbaka till mitt hotell i Trevi.



Utsikt mot Monte Subasio och Assisi från Montefalco,

Montefalco visade sig vara den plats jag egentligen sökt. Staden kallas la ringhiera di Umbria, som brukar översättas som "Umbriens balkong", eftersom man har en utmärkt utsikt därifrån över Spoletodalen. Därifrån ser man Trevi, Foligno och Assisi och norröver kan man ana Perugia, Umbriens regionhuvudstad. Överallt ser man fält, vinodlingar och inte minst olivträd.

Chiesa Santa Chiara, Montefalco, Umbrien, Italien, juli 2008

Montefalco är en medeltida stad som är mycket välbevarad. Där finns en stadsmur och flera små, men vackra kyrkor som Chiesa San Agostino, Santa Iluminata och den kanske mest betydelsefulla, Santa Chiara, som helgats åt helgonet santa Chiara di Montefalco, en nunna som levde i stadens augustinerkloster i slutet av 1200-talet. Hennes ordenssystrar bor ännu kvar i sitt kloster i anslutning till kyrkan, där jag ett år senare skulle få lyssna när de sjöng sin vesper, något som skulle förtjäna ett alldeles eget blogginlägg.

 

Caprais vinodlingar utanför Montefalco, Umbrien, Italien, juli 2007

Men vid detta första besök i Montefalco var det främst utsikten, de medeltida byggnderna och känslan av att komma fram till ett mål som var värt att nå som var det viktigaste. Jag upptäckte också att staden hade flera enoteche, vinhandlare med möjlighet till provsmakning. Montefalco är framförallt känt för sina fylliga och kraftfulla röda viner som görs av druvan sagrantino, som sägs vara unik för regionen kring staden. Naturligtvis smakade jag på drycken och köpte med mig en flaska. Den har jag fortfarande kvar och låter bli att öppna den eftersom den främst är ett minne från min första vandring till Montefalco.

Till Montefalco kom jag tillbaka ett år senare och ännu en gång år 2009 och vid dessa tillfällen stannade i staden några dagar och jag vill återvända dit igen om några år.