De första raderna

Ett ensamt ljus i stormens öga. Din värld är aldrig stilla, men det finns där.

För arton år sedan började jag att studera vid Uppsala universitet.  Religionsvetenskap A-B, 40 p, hette kursen, som faktiskt var mitt sistahandsalternativ när jag skrev min ansökan. Det kom att visa sig att jag den hösten inledde en av mitt livs mest givande och faktiskt,  på lite sikt, lyckligaste perioder. Kanske ändå inte från början ändå...Jag gick med liv och lust, om det nu är det rätta uttrycket, in för studierna,  men det som först hände, trots mycket goda resultat, var ett jag stötte huvudet i väggen och det hårt och skoningslöst. Särskilt mycket lust var det inte i början men desto mer prestationsångest.  När ångesten lagt sig infann sig istället en glädjefylld upptäckarlusta och kanske också ett visst övermod. Lärdomar, teorier som "förklarade" verkligheten och människans andliga strävanden,  som tycktes upplösa dem i sina beståndsdelar,  som kanske, så tolkade, orimliggjorde dem. Sedan var det atmosfären...tystnaden och det tankfulla prasslet av boksidor i Car