Cyklisttankar
Igår kändes det som om värmen kommit tillbaka efter några dagars bortavaro. Det kändes härligt men min förkylning och heshet tog bort en del av tjusningen. Igår hade det varit en perfekt kväll för en längre cykeltur.
Nu gäller det att hålla konditionen på topp med tanke på hur väl den kan komma att behövas i alla uppförsbackar och på alla motvindsdagar som kanske väntar på andra sidan länsgränsen, i Dalarna, om några veckor. Jag tror att jag är i hyfsad form efter en vår med flera längre utfärder, som inte känts alldeles oöverkomliga att genomföra. Mycket handlar om motivation, om vilja. Kroppen brukar ge efter om den lämnas åt sig själv. Impulser och tillfälliga känslor får inte styra en för mycket.
En person jag känner, som gjort liknande cykelresor, har sagt att jag inte borde fokusera på målet utan på "att jag gör det jag gör". Jag vet inte om jag förstått det riktigt men det låter lite som att det som ger verklig kraft, om det nu är det hon menade, kan hittas om man är närvarande i det man gör, om man glömmer det andra som finns omkring av tvivel, obehag och kanske rent av smärta. Det ligger säkert något i det, men jag har hittills uppfattat mål som mer motiverande än något som bara görs. Målet uppbådar energi, vilja och handling och jag tror att det är såväl när det gäller enskilda människor som grupper. Men samtidigt kommer säkert tider på vägen när det bara är den som finns, när det mest väsentliga är den djupa och regelbundna andningen, surret av däcken mot asfalten och tickandet från växelsystemet. Då spelar antagligen inget annat än just cyklandet någon roll.
Nu gäller det att hålla konditionen på topp med tanke på hur väl den kan komma att behövas i alla uppförsbackar och på alla motvindsdagar som kanske väntar på andra sidan länsgränsen, i Dalarna, om några veckor. Jag tror att jag är i hyfsad form efter en vår med flera längre utfärder, som inte känts alldeles oöverkomliga att genomföra. Mycket handlar om motivation, om vilja. Kroppen brukar ge efter om den lämnas åt sig själv. Impulser och tillfälliga känslor får inte styra en för mycket.
En person jag känner, som gjort liknande cykelresor, har sagt att jag inte borde fokusera på målet utan på "att jag gör det jag gör". Jag vet inte om jag förstått det riktigt men det låter lite som att det som ger verklig kraft, om det nu är det hon menade, kan hittas om man är närvarande i det man gör, om man glömmer det andra som finns omkring av tvivel, obehag och kanske rent av smärta. Det ligger säkert något i det, men jag har hittills uppfattat mål som mer motiverande än något som bara görs. Målet uppbådar energi, vilja och handling och jag tror att det är såväl när det gäller enskilda människor som grupper. Men samtidigt kommer säkert tider på vägen när det bara är den som finns, när det mest väsentliga är den djupa och regelbundna andningen, surret av däcken mot asfalten och tickandet från växelsystemet. Då spelar antagligen inget annat än just cyklandet någon roll.
Du får ta med dig favoritmusiken att lyssna på och ta dagen som den kommer, du har hela sommaren på dig :)
SvaraRadera