En kopp matcha en fredagsmorgon
Jag sitter vid mitt skrivbord och känner hur krafterna börjar återvända efter natten. Bredvid mig står en ångande varm kopp te. Det doftar en smula märkligt, något som påminner om nyslaget gräs, löv, sjögräs eller örter. Smaken är liknande och med en lätt bitter avslutning. Jag har valt att göra det något starkare än den halva tesked pulver som föreskrivs till 20 cl vatten. Kanske är det den här brygden som får mig att känna mig så väl till mods. Det är en kopp matcha, det japanska pulverte som används i de berömda teceremonierna.
Matcha består av pulveriserade hela teblad, vilket skiljer det från andra tedrycker, som ju är avkock från bladen av tebusken, camellia sinensis. När man dricker matcha dricker man alltså upp hela bladet, vilket gör att drycken är betydligt kraftfullare än annat te. Drycken är ogenomskinlig och gräsaktigt grön.
Det kanske inte är det godaste te jag vet och det är tämligen dyrt att köpa, men jag uppskattar dycken eftersom det känns att den har en verkan. Sedan är teets historia och koppling till japansk finkultur något annat som är intressant och gör drycken njutbar. Så är det med mycket; en företeelses föregivna status och ursprung tillhör dess kvaliteter, även om det på ett plan förstås rör sig om en chimär. Det finns knappast något vi konsumerar som vi kan skilja från ett socialt sammanhang, som också påverkar vår upplevelse av det.
Säkert vanhelgar jag drycken när jag låter lattevispen skapa djupa virvlar i koppen för att få fram det fina skum som ska synas på ytan av det färdiga teet. Dessvärre upptäcker jag, nu när teet är uppdrucket, att det finns en bottensats av tepulver kvar på botten. Jag använde uppenbarligen alldeles för lite vatten och det förklarar den lätta, men inte oangenäma beskan.
Nu är det strax dags att bryta upp från skrivandet. Även om det är en klämdag så tänker jag arbeta några timmar med de nationella prov i svenska som ligger på mitt skrivbord. Därefter väntar en cykeltur emot Sala, där jag ska tillbringa helgen.
 |
| Matcha-pulver |
Det kanske inte är det godaste te jag vet och det är tämligen dyrt att köpa, men jag uppskattar dycken eftersom det känns att den har en verkan. Sedan är teets historia och koppling till japansk finkultur något annat som är intressant och gör drycken njutbar. Så är det med mycket; en företeelses föregivna status och ursprung tillhör dess kvaliteter, även om det på ett plan förstås rör sig om en chimär. Det finns knappast något vi konsumerar som vi kan skilja från ett socialt sammanhang, som också påverkar vår upplevelse av det.
Säkert vanhelgar jag drycken när jag låter lattevispen skapa djupa virvlar i koppen för att få fram det fina skum som ska synas på ytan av det färdiga teet. Dessvärre upptäcker jag, nu när teet är uppdrucket, att det finns en bottensats av tepulver kvar på botten. Jag använde uppenbarligen alldeles för lite vatten och det förklarar den lätta, men inte oangenäma beskan.
Nu är det strax dags att bryta upp från skrivandet. Även om det är en klämdag så tänker jag arbeta några timmar med de nationella prov i svenska som ligger på mitt skrivbord. Därefter väntar en cykeltur emot Sala, där jag ska tillbringa helgen.
Kommentarer
Skicka en kommentar