Dalresan i sikte

Det är i slutet av maj, sen kväll och jag är trött. Det är svårt att hålla fokus någon längre stund. En obehaglig heshet, som drabbade mig igår, är nog på väg att ge sig. Det känns i kroppen att jag inte är riktigt bra, men det ska snart ge med sig.

Dalahästar i Nusnäs, september 2012
Om bara några veckor börjar min cykelsemester i Dalarna och jag har börjat planera. Vilken väg är bäst på väg norrut? Jag vill helst undvika stora och trafikerade vägar. Cyklar mot Sala 16/6 och dagen efter upp mot Dalarna. Vägen upp mot Näs bruk, Fors och Horndal via Saladamm och Möklinta ter sig inte alldeles orimlig, även om den är skogsomgiven och bitvis rätt trist. Efter Horndal kunde vägen fortsätta upp mot Falun eller i riktning mot Hedemora via Garpenberg. Målet är Siljansbygden och till sist Mora.
Jag har också funderat på att åka från Västerås via Norberg och Fagersta upp mot Smedjebacken och Ludvika, men det är inte särskilt troligt.

Utrustning börjar finnas här hemma nu. En cykelväska har införskaffats, igår köpte jag en sovsäck och ett allround-bestick med gaffel, sked och en knivkant med sågtänder, men den köpte jag mest på skoj. Andra köksatiraljer får säkert följa med. Cykelolja finns och cykel-fix i händelse av punktering på vägen. Cykeldator får hålla ordning på distanserna och hastigheten. En bra hjälm skaffade jag mig redan förra året. Jag har blivit medlem i STF, Svenska turistföreningen, för att få bra rabatter de nätter jag kommer att bo på vandrarhem.

Folk jag pratat med och som gjort liknande resor har rått mig att inte ta mes mig mer än det nödvändigaste. Jag ska försöka följa deras råd.

Nu är dalresan inom synhåll och jag kommer att starta en ny blogg där jag kommer att skriva resedagbok. Resan blir en ny slags utmaning och det ska bli intressant att se vad jag kommer att göra av den.

Det ska bli spännande att komma iväg!
Siljan vid Tällberg, september 2012

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gubbio, staden där en ilsken varg blev en "broder".

Bild
Palazzo dei Consoli, Gubbio, Umbrien, Italien, juli 2008 Det börjar bli några år sedan jag gjorde min första rundresa i Umbrien. År 2008 kom jag till staden Gubbio, i den östra delen av regionen. Jag minns doften av tryffel när jag kom in på hotellet där jag tog in, som också hade en inte alldeles oäven restaurang. Jag åt någon form av gräddig fylld pasta med tryffelsmak och drack en lokal italiensk öl till maten. Himlen var grå, luften kvav. Av Gubbio har jag egentligen inte så många minnen, men doften tryffel och min första fina lunch i staden minns jag. Jag minns också en kvinna som ägde en bokhandel och som jag pratade litteratur med en lång stund. Hon berättade att hon läst mycket av Selma Lagerlöf och beundrade hennes berättelser. Själv lämnade jag hennes affär med ett exemplar av Dino Buzzatis novellsamling La boutique del mistero , som är en av de första skönlitterära böcker på italienska som jag klarade av att läsa utan större svårigheter. En favoritberättelse är fortfara
Läs mer

"En öppen stad,ej en befästad,bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet".

Bild
Jag måste erkänna, trots att jag arbetar som svensklärare och ägnar rätt mycket tid åt böcker, mycket sällan läser poesi. Det är nog egentligen dumt, för god poesi kan ge oerhört mycket, några få koncentrerade rader kan ge uttryck för sådant som ibland inte kan fångas i betydligt längre texter, som är skrivna av mindre förfarna skribenter än de skickligaste poeterna. Rubriken till det här inlägget är de sista orden i den svenske poeten Ragnar Thouries dikt "Sundbybergsprologen, ett beställningsverk inför staden Sundbybergs 25-årsjubileum 1951. Den återspeglar förstås främst en annan tid, den beskriver bland annat en arbetare med unicabox som långsamt går hemåt från nattskiftet och på himlen har man kunnat börja se DC6:or flyga över himlen". Det är i början av "skördetiden", de svenska välfärdsåren stod för dörren, alltså en skördetid för reformer och framsteg tycktes det, en tid för "den öppna staden som byggs gemensamt". Sundbyberg blir i Thoursies
Läs mer

Om Tors fiskafänge

Bild
I dessa midvintertider, som föga inbjuder till långa upptäcktsfärder på cykel, blir dessa turer av ett annat slag, de sker på fantasins och kunskapens vägar, för äntligen tycks lusten att läsa ha kommit åter till mig. Denna morgon har jag återigen roat mig med att återvända till "Den poetiska eddan" och den fornnordiska mytologin, ett gammalt intresse som gång efter annan i mitt liv dyker upp i olika former. Vid Altuna kyrka, inte långt från Enköping, en bygd jag ofta men dock ovetande om detta cyklat igenom, avbildas på en runsten en berömd mytisk scen, som förekommer i en av eddadikterna, nämligen "Kvädet om Hyme". Den grovhuggna ristningen på stenen visar hur en man, som håller i en hammare, trampar igenom botten på en båt, medan ett väldigt odjur, en orm i form av stenens drakslingor, vältrar sig i smärta och vrede under havsytan. Det man ser på Altunastenen är scenen då Tor, under sitt fiskafänge med jätten Hyme, med hjälp av en krok agnad med ett oxhuvu
Läs mer