Visst är det synd om honom?

Jag antar att ni har sett honom, en välklädd något tunnhårig medelålders man med en allvarlig och och lite sårad blick. Det är en man med en otacksam uppgift, för han gör rätt för sig, arbetar och sliter för andras skull och nu har folk visst börjat undra om de verkligen ska tacka honom för det. Allt har ju inte gått riktigt som det var tänkt. Fler än någonsin låter bli att ta ansvar för sig själva och det är några som har haft fräckheten att ställa kritiska frågor och det till just HONOM som verkligen bara försökt och uppmuntrat! Det gör ont i en när man ser honom och det är alltid väldigt synd om människor som är ledsna och missförstådda.


Ingen förstår honom fast han tar ansvar, fast han vill att andra ska ta ansvar för sig själva och det är ju fint. Hur kan någon ställa så elaka frågor till honom när han bara vill väl? Alltså, folk som inte jobbar, man vet ju hur det är med dem!"


"Ingen ska väl klandra mig för allt vad de inte gör?" tycks han säga mellan raderna när han förklarar sig. "De kräver ju så mycket, så mycket hela tiden. Om de ändå kunde skruva ned förväntningarna lite, så skulle de hitta något att göra", fortsätter han med sin sorgsna blick."Att folk inte vill jobba, trots all uppmuntran de får, är väl knappast något annat än deras eget problem? Varför ställer ni inte frågor till de som söker försörjningsstöd? Tydligen drar de sig fram på något vis i alla fall utan att lyfta ett finger. Men kanske är det reglerna det är fel på, de där de hittade på 1970-talet, när jag var liten och då kan ni ju inte klandra mig! Men om vi tar bort dem så...?" Här stannar mannen upp. Även om det var mellan raderna så blev det sista visst lite för mycket sagt.

Man ska ha medkänsla med sådana män som vår "vän" jag just berättat om. Även om han inte vill medge det, för han är ju ödmjuk och anspråkslös, går han längs "den enda vägen", men nu verkar inte lika många vilja gå med honom och det kan ju bara sluta på ett sätt, nämligen "illa". Tillräckligt många fortfarande och fortfarande väldigt många, om man tänker på hans lite pinsamma "kompisar" (han skäms för dem men de håller ju med honom till 80% om det mesta) som går längst ut till höger på körbanan. Men ändå, det är synd om någon som känner sig trött på dumma och insinuanta frågor. Det är ju så orättvist alltsammans!