De allra första raderna....

De allra första raderna är ofta de svåraste om man får tro vad mina elever i svenska brukar säga. Jag förstår dem lite bättre nu. Det här är de allra första raderna i min blogg, för första gången har jag gett mig ut på det som kallas "bloggosfären", ett av de mångbesjunga sociala medierna, som sägs ha fått regimer att falla genom sina modiga användare, men som mest tycks ägnas åt vardagligheter, dagboksskrivande eller reflektioner i alla möjliga tänkbara ämnen, ofta banala och inte sällan inriktade på att sälja, varor, livsstilar och åsikter. Vad ska min blogg handla om? Någon programförklaring blir det inte för så sammanhållna är inte mina tankar. Det kommer mest att bli spridda funderingar kring det som intresserar mig, som politik, historia, mat och dryck, resor och böcker. Vem är jag? Jag heter Andreas Landén, är 37 år gammal och bor sedan drygt tio år i Västerås, en stad jag inte älskar men lärt mig acceptera som min och långsamt börjar tycka lite om. Att vara hemma är mångtydigt för mig. Jag är hemma där jag bor men jag är det också där jag känner mig hemma på något vis, såväl i tanken, bland andra människor som i rummet. Hemmet är inte bara en plats som det går att peka ut, det är mycket mer än så. Kanke kommer min blogg att visa både för mig själv och andra var jag hör hemma. Att skriva är för mig att söka, utforska och få ordning på tankar och funderingar. Det skrivna språket kräver mer av ordnande och mer av logiska sammanhang än det talade. Det handlar om att mer medvetet länka tankeled till tankeled, fragment till fragment. Kanske blir skrivandet därför lite av ett skapande av sammanhang. Jag arbetar som gymnasielärare i svenska och religionskunskap och jag tycker om mitt arbete, i princip. Däremot är jag inte så sällan kritisk och frustrerad över de förutsättningar som vi ges att utöva vårt arbete. Det är något jag kommer att återkomma till. Jag tror att skolan bland annat ska vara en motkraft till ett alltför ensidigt "nyttotänkande" och en fixering vid kunskaper som sägs vara ekonomiskt lönsamma. Detta behövs förstås men det är inte det som ytterst ger livet mening eller innehåll. Det behövs något mer. Det är dessa sidor av kunskapen som jag ägnar mig åt och som också kommer att vara ämnen i min blogg. Jag vill arbeta för humaniorans plats i skolan och samhället och är övertygad om att vi behöver dessa kunskaper mer än någonsin för att se sammanhangen bortom "här och nu". Historia, religion, litteratur, musik, konst och visioner fördjupar i bästa fall vår syn på livet. Jag ser mig själv som en politiskt intresserad person som är mer intresserad av de stora diskussionerna om vilket samhälle vi vill har och mindre om hur avyttrandet av fastigheten "Kråksången" ska gå till. Politiska kommentarer kommer att dyka upp här i mångskiftande kulörer, kanske dock oftast med en ljusröd nyans som lyser fram mellan ljusblått och grönt. Jag är ingen stor vän av den nuvarande regeringen och kanske inte heller av oppostionen. Hur den utvecklar sig i framtiden ska dock bli spännande att följa och en eller annan politisk kommentar kommer nog att dyka upp. Nåväl, dags att göra något annat. Idag är det söndag och en ledig dag som ska ägnas åt trevliga sake, promenad, matlagning, läsning och att leka med min lilla guddotter, om hon orkar och inte är lika förkyld som igår.