Ett anspråkslöst förslag i Schlaraffenland



 Nyligen fick jag ett mail från min vän Jonathan Swift d.y. Som vanligt hade han en del tänkvärda saker att säga, men det var lite svårt att veta om han var alldeles allvarlig. Att vår regering tycks vara det är nog alldeles säkert, men det var inte Mr Swift inte riktigt lika säker på. Här följer ett utdrag ur hans ganska långa och mångordiga mail. Läs och döm själva:

Sverige före 2007? Schlaraffenland, Pieter Bruegel d.ä
 "Jag vill förstås fatta mig kort men för att ni ska förstå mitt anspråkslösa förslag så måte jag ge er en liten bakgrund: 

Bara för några år sedan, dvs. före reformerna 2007, levde svenskarna i "Schlaraffenland", du vet det där sagolandet där ingen behöver arbeta och sparvarna kommer flygande stekta in i munnen på de lyckliga medborgarna. Visste du det? Om inte annat var det vad kungen meddelade i sitt tal till "svenskar hemma och i utlandet" för någon jul sedan. Men tyvärr går det ju inte för sig i verkligheten och det påminde också vår monark den del av folket som står utanför arbetsmarknaden om, alltså att man inte kan förvänta sig att få sig något till livs utan motprestationer, för så kan det bara vara i sagoländer och Sverige är minsann inget sagoland, i alla fall inte nu längre. Kungen, som är ju är opolitisk och en moraliskt oförvitlig man, kunde ju inte ha fel, men den stackarn fick ändå en massa kritik för att inte vara opartisk, som den representant för hela svenska folket han är och som i enlighet med konstitutionen är utan politisk makt. I det läget är det, så här i efterhand, lite synd om kungen faktiskt, som ju  verkade tycka som den, märk väl, folkvalda regeringen som tillträdde 2006. Och då är det ju lite orättvist att klandra honom för hans utspel, eller hur?

Den senaste tiden har Sveriges befolkning gjorts allt mer medveten om att kungen trots allt har rätt, för vårt land ska minsann inte vara något "Schlaraffenland". Och det är ju väldigt bra förstås! För det första så är det bara 36% av de arbetslösa som har A-kassa och endast 10% av dem har full ersättning, alltså 80% av deras inkomst, för ingen ska ju få mer än 680 kr per dag. För det andra så måste man måste man förstås kvalificera sig till systemet och för det är man tvungen att arbeta till minst 80% under sex månader. Ett annat faktum som visar att Sverige blivit ett "verklighetens land" är att av 32 jämförbara länder hamnar vårt f.d "Schlaraffenland" på plats 26 när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Det är sannerligen en fröjd att se hur vårt land allt mer tycks ta sig samma!

Fast det verkar ju inte riktigt som det hjälper. Arbetslösheten ligger  på totalt 7,6% och det har ju blivit allt fler som varit i "utanförskap" lite väl länge och det trots alll uppmutran som vår regering bestått de arbetslösa med. Jag förstår egentligen inte vad som är problemet. Krav ska ju ställasm för vi lever ju i verkligheten och inte i ett kravlöst  sagoland. Det är också bra att det krävs en del för att få vara med i ersättningssystemet, för "there is nothing like a free lunch", som en klok man sade. Det ska minsann kosta lite arbete och pengar om man vill få ersättning! Vår statsminister, som ju oftast säger det kloka och genomtänkta saker, sade nyligen (DN 27/2-2012) att det är att det är rätt och rimligt att det ställs krav på den som vill kvalificera sig till A-kassan. Ja, annars skulle det ju rent av likna en kostsam sk. "medborgarlön", alltså skulle det bli mer eller mindre som det var förr i världen. Så rätt han har! Medborgarlön, det låter ju nästan lite "grekiskt". Sånt sysslar inte vi med i det här landet och hur det har gått där nere i Sydeuropa det vet vi ju.

Men som vanligt, varför är karln så blygsam och räddhågsen av sig? Som han säger är det till stor del ungdomar som står utanför systemet, för de har inte hunnit kvalificera sig än, men hur förklarar han att det ändå är över tjugo procent av de unga som står utan arbete, om de reformer som regeringen beslutat om nu är så uppmuntrande? Som god medborgare kan jag inte låta bli att undra om Reinfeldt inte är en smula för försiktig. Om så många är i "utanförskap" så kanske det beror på att "uppmuntran till arbete" ännu inte är tillräckligt stark, alltså  är det kanske för lätt att komma med i systemet fortfarande? 

"Foie de gras", gåslever, det var förr det,
nu är det sparvar som gäller!
Ja, hms konungen, talade om "stekta sparvar". Jag tror han hade lite fel han också. På den tiden, innan regeringens alla "uppmuntrande reformer", så var det i själva verket inte "sparvar" som kom flygande, utan "feta gäss" med "levern tjusigt serverad i en terrin" som kom flygande och alltihopa serverades med rediga mängder Bourgogne. Bah, inte ens det fick vi i den "arbetande klassen" ha för oss själva på den tiden! Sen kom det andra tider och det blev förändringar som bekant, men vad hjälpte det? Kanske är det trots allt fortfarande så att vi lever i "Schlaraffenland"? Stekta sparvar är klart mindre än stekta gäss och kanske inte lika utsökta som gåsleverterrin, men det är ändå tillräckligt delikat för den som vet att han inte behöver anstränga sig. Energiåtgången blir ju mindre och då nöjer man sig med mindre och är det gott så är det ju det.

Men jag har som sagt ett litet anspråkslöst förslag, som jag grubblat på under nattens sömnlösa timmar: Kanske vore allmosor en bra lösning på problemet? Sociala förmåner är ju skadliga när de inte står i överensstämmelse med människans sanna natur och den är ju rationell och styrs av egenintresset, som vi vet. Får man något utan att jobba för det, så tar man gärna emot det och anpassar sig efter omständigheterna. Jag skulle därför föreslå att kommunerna, för att spara pengar, istället för att betala ut våra skattemedel som försörjningsstöd, lägger ut anbud till företag som tillverkar enkla plastskålar. Den som bjuder lägst får ett kontrakt på att leverera x antal tiggarskålar till kommunen som socialtjänsten sedan kunde dela ut till de som behöver "uppmuntras" lite extra. Det är ju fullständigt logiskt att den som inte blir försörjd måste försörja sig och att stå där med bolaget "Plastic Charity AB:s" skål i näven borde vara tillräckligt uppmuntrande för de flesta som ännu inte upptäckt att de borde göra rätt för sig. Går inte det så ger jag upp!"  


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gubbio, staden där en ilsken varg blev en "broder".

"En öppen stad,ej en befästad,bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet".

Om Tors fiskafänge