Snart dags att gå ut. Ska träffa en "stor" personlighet lite senare, en med två tändet och tio månader fyllda, nämligen lilla S, min guddotter. Ska laga riktig pasta carbonara. Alltså ingen grädde utan bara riven parmesan äggulor svartpeppar och några stänk vitlök. Lilla S får nog något annat men hon kommer säkert att bli nyfiken. Det är fascinerande att se hur snabbt en liten person växer, lär sig mer och mer för varje gång jag träffar henne.
Gubbio, staden där en ilsken varg blev en "broder".
Palazzo dei Consoli, Gubbio, Umbrien, Italien, juli 2008 Det börjar bli några år sedan jag gjorde min första rundresa i Umbrien. År 2008 kom jag till staden Gubbio, i den östra delen av regionen. Jag minns doften av tryffel när jag kom in på hotellet där jag tog in, som också hade en inte alldeles oäven restaurang. Jag åt någon form av gräddig fylld pasta med tryffelsmak och drack en lokal italiensk öl till maten. Himlen var grå, luften kvav. Av Gubbio har jag egentligen inte så många minnen, men doften tryffel och min första fina lunch i staden minns jag. Jag minns också en kvinna som ägde en bokhandel och som jag pratade litteratur med en lång stund. Hon berättade att hon läst mycket av Selma Lagerlöf och beundrade hennes berättelser. Själv lämnade jag hennes affär med ett exemplar av Dino Buzzatis novellsamling La boutique del mistero , som är en av de första skönlitterära böcker på italienska som jag klarade av att läsa utan större svårigheter. En favoritberättelse är fort...
Kommentarer
Skicka en kommentar