Måndagspladder
Ännu en isklar morgon där ljuset ändå påminner om att vi är inne i mars. Nu handlar det bara om att ha tålamod, för det kommer snart att bli varmare.
Igår gjorde jag en cykeltur efter att ha hämtat cykeln efter några justeringar på verkstaden. Det var ärligt talat inte särskilt behagligt. Vinden i ansiktet var vass och stickande, samtidigt som den bedövade och gjorde så att huden rodnade. Det gjorde ont att andas. Ändå blev det en tur på ca 15 km och att jag behöver motion är något som tyvärr är lite väl uppenbart. Jag tog vägen från Kopparbergsvägen genom centrum och bort längs Björnövägen och ner vid Östermälarstrand mot Hässlö och därefter Hälla. Efter en stund på köpcentret hamnade jag på en cykelaffär där jag tittade på cykeldatorer och väskor. Något köp blev det inte.
Lite senare var jag hemma hos mig guddotter, snart 2 år, och hennes familj, där jag träffade "någon" som var mycket bestämd och pekade var jag skulle sitta på golvet. Sedan kom denna "någon", farande med en tjock bunt böcker i handen. Dem skulle vi läsa, minst en gång allihopa och en bok som hette Oj, av Stina Wirsén, läste vi hela fyra gånger, tror jag. Sedan skulle det pekas på diverse bilder på katter, pojkar, flickor, hundar, ballonger och tårtor (puh, puh! heter det!) mm i en annan bok och jag skulle säga ordet som bilden gällde. Det är svenskundervisning när den är som roligast och mest meningsfull, tycker jag.
Alldeles strax är det dags att ge sig ut i vinterkylan. Det har varit ett "isdygn" i hela landet har det sagts på väderleksrapporterna, alltså att temperaturen nått högst 0 grader. Det lockar inte särskilt, men det är så illa tvunget att ta sig ut först. I eftermiddag väntar dock en pratstund över en pizza med "broder" D, vilket säkert blir trevligt.
Igår gjorde jag en cykeltur efter att ha hämtat cykeln efter några justeringar på verkstaden. Det var ärligt talat inte särskilt behagligt. Vinden i ansiktet var vass och stickande, samtidigt som den bedövade och gjorde så att huden rodnade. Det gjorde ont att andas. Ändå blev det en tur på ca 15 km och att jag behöver motion är något som tyvärr är lite väl uppenbart. Jag tog vägen från Kopparbergsvägen genom centrum och bort längs Björnövägen och ner vid Östermälarstrand mot Hässlö och därefter Hälla. Efter en stund på köpcentret hamnade jag på en cykelaffär där jag tittade på cykeldatorer och väskor. Något köp blev det inte.
Lite senare var jag hemma hos mig guddotter, snart 2 år, och hennes familj, där jag träffade "någon" som var mycket bestämd och pekade var jag skulle sitta på golvet. Sedan kom denna "någon", farande med en tjock bunt böcker i handen. Dem skulle vi läsa, minst en gång allihopa och en bok som hette Oj, av Stina Wirsén, läste vi hela fyra gånger, tror jag. Sedan skulle det pekas på diverse bilder på katter, pojkar, flickor, hundar, ballonger och tårtor (puh, puh! heter det!) mm i en annan bok och jag skulle säga ordet som bilden gällde. Det är svenskundervisning när den är som roligast och mest meningsfull, tycker jag.
Alldeles strax är det dags att ge sig ut i vinterkylan. Det har varit ett "isdygn" i hela landet har det sagts på väderleksrapporterna, alltså att temperaturen nått högst 0 grader. Det lockar inte särskilt, men det är så illa tvunget att ta sig ut först. I eftermiddag väntar dock en pratstund över en pizza med "broder" D, vilket säkert blir trevligt.
Kommentarer
Skicka en kommentar