De första raderna

Det börjar kvällas...Mörker därute, kanske några stjärnor. Jag vet inte. Jag sitter vid datorn bakom fördragna gardiner. Kanske känner jag mig lite betryckt, jag bekymrar mig för någon, men tanken kan dessbättre stäva fritt under den här dagens sista timmar.  Richard Wagner (1813-1883) Musik, jag lyssnar på Richard Wagner (1813-1883), ouvertyren till hans första opera Rienzi med  Staadskapell Dresden. Mäktigt och heroiskt. Att jag lyssnar har ingen annan orsak än att det är 200 år sedan kompositören föddes. Han är ingen favorit och jag är kluven. Jag kan känna dragningen till det storslagna och uppslukande, det "oceaniska" hos Wagner. Många talar om hans musik som "förförisk" och det kan säkert vara ett lämpligt adjektiv, även om jag själv skulle kunna använda ord som "totalitär" eller rent av manipulativ.  För egen del får han musik mig att känna mig lite illa till mods. Jag reagerar på den och det gäller inte allt man hör. Ingen skul...

Dagen börjar närma sig lunchtid. Genom molnen, som syns genom mitt fönster, verkar det finnas en aning om en ljusning. Snön täcker delar av taken, trädens grenar och marken. Det är februari månad, snart mars. Jag har hittat några minuter framför datorn innan det är dags att ge sig ut. Dagen lockar därute.   Den här förmiddagen är jag inte ensam. Från datorn hörs tonslingor, melodier, ett brus av röster, trumpeter som låter rösterna färdas upp mot väldiga valv som fortsätter evinnerligen, ett efter ett. Träblåsare följer tonerna i full överenstämmelse men också med en förunderlig frihet, en frihet som både är sken och en hörbar verklighet. En ädel glädje, glädje och jubel men också ett strålande allvar. En kantat av Bach.   Musik kan inte översätta till ord och begrepp även om den kan noteras och beskrivas matematiskt. En del skull kunna kanske säga att den ytterst inte är något annat än matematik. Jag förstår inte det språket och skulle inte vilja likstä...