Natt och morgon i medelklassens tid.
F Den här lördagsmorgonen steg jag upp tidigt första gången. Klockan var fem över sex och genom köksfönstret kunde jag se ut mot den lilla skogsbacken eller snarare lunden på sin lilla kullen med sina snötäckta björkar och de sparsamt upplysta hyreshus som omger den. Ljuset hade börjat komma och en ensam människa i tjocka kläder, halvt som en skugga, höll på att borsta bort snön från bilen och dra ur kontakten till motorvärmaren. En senvinterns dagbräckning, en med gråa moln och nyfallen snö, en gråblå dager med rödgula ljusreflexer mot snön. En orolig natt. Lite sömn och orsaken till det oklar. Kanske var jag inte riktigt färdig med gårdagen, något pockade på uppmärksamhet, oklart dock vad det var. Kanske handlade det om den läsning jag inte mäktat med under fredagskvällen. Jag somnade tidigt och vaknade och vakade flera gånger. Att räkna timmarna ter sig därför meningslöst. Min tillflykt blev istället att läsa. Jag har börjat läsa Kristian Lundbergs ...