De första raderna

Morgon...Jag ser ut från fönstret mot flödet av morgonpendlare på Stora Gatan. Det är en kylig morgon i början av oktober, en av årets kanske vackraste månader och mest anskrämliga, där den breder ut sig mellan den sista sensommaren i september och vinteraningarnas november. Flammande höstfärger och tröstlös gråhet, starkaste livskänsla och ledan vid densamma... Jag känner en angenämt bitter eftersmak i munnen. Framför mig står en urdrucken kopp cortado, en espresso med mjölk med ursprung på barerna i Spanien om jag förstått saken rätt. Mildare än ren espresso men kraftfullare än cappuccino eller latte. Den passar min morgon väl... I bakgrunden hör jag italiensk populärmusik och jag drar mig till minnes andra morgnar på resa söder om Alperna. Samma angenäma bitterhet i munnen nu som där och då och nog vill jag ...

Trevi, Umbrien, Italien, juli 2007 Sommaren 2007 reste jag omkring i Umbrien i mellersta Italien och hade kommit till den lilla staden Trevi, som ligger på en kulle i Val di Spoleto och är en av ett pärlband av små medeltida städer som Spoleto, Foligno, Spello och Assisi, som ligger längs de västra utlöparna av Apeninerna. Det är ett mycket vackert landskap med jordbruksbygder nere i dalen som lyses upp av oändliga rader med solrosor och av silverskimrande olivträd. Här odlas vin på kullarna runt städer som Torgiano och Montefalco. Den senare staden har fått en alldeles särskilt plats i mina minnen av Italien, det har blivit en stad som jag vill besöka igen och igen. Montefalco, Umbrien, Italien, juli 2007 Trevi var egentligen en besvikelse. Läget var förvisso vackert men det fanns egentligen inte så mycket att se. Ett galleri för modern konst var stängt och stadens kyrkor var inte särskilt vackra. Jag bestämde mig för att vandra ned mot dalen, på småvägarna mot öst...

Palazzo dei Consoli, Gubbio, Umbrien, Italien, juli 2008 Det börjar bli några år sedan jag gjorde min första rundresa i Umbrien. År 2008 kom jag till staden Gubbio, i den östra delen av regionen. Jag minns doften av tryffel när jag kom in på hotellet där jag tog in, som också hade en inte alldeles oäven restaurang. Jag åt någon form av gräddig fylld pasta med tryffelsmak och drack en lokal italiensk öl till maten. Himlen var grå, luften kvav. Av Gubbio har jag egentligen inte så många minnen, men doften tryffel och min första fina lunch i staden minns jag. Jag minns också en kvinna som ägde en bokhandel och som jag pratade litteratur med en lång stund. Hon berättade att hon läst mycket av Selma Lagerlöf och beundrade hennes berättelser. Själv lämnade jag hennes affär med ett exemplar av Dino Buzzatis novellsamling La boutique del mistero , som är en av de första skönlitterära böcker på italienska som jag klarade av att läsa utan större svårigheter. En favoritberättelse är fort...

Idag hördes svalor utanför fönstret på morgonen. Häggen blommar. Svalornas skrin vara bara som enstaka ljud, men de var där. I den italienska staden Urbino med sitt berömda furstepalats och otaliga hus med tegeltak hördes de ibland över allt annat och jag hörde deras ungar pipa strax ovanför mitt hotellfönster, under tegelplattorna. På bilder fastnade de som många små svarta prickar. Jag tänker på platser som Urbino när jag hör dem utanför fönstret . Det är märkligt hur intryck, som skulle kunna höra hemma var som helst, ändå kan förknippas med avlägsna platser. Svalor i luften kring Palazzo Ducale, Urbino, Italien, juli 2009

Jag har besökt en hel del av Italiens mer välkända städer som Rom, Venedig, Florens, Siena och Assisi, som skulle förtjäna flera egna blogginlägg, men det finns också sådana som ganska få svenska turister besöker. Jag tänker till exempel på Sulmona, som är en liten stad i regionen Abruzzo, ett tiotal mil öster om Rom. Confetti från Sulmona, Abruzzo Sulmona är inte särskilt känt utanför Italien och kanske inte inom landet heller, men om man nämner namnet kanske en och annat italienare säger något i stil med att "det är där de gör confetti ." Confetti , i det här sammanhanget, är ett sorts godis som oftast görs av dragerade mandlar i glada färger. De säljs överallt i staden. I Italien finns det confetti till olika tillfällen i livet, som dop, bröllop och födelsedagar. I Sulmona gör man också vackra arrangemang av confetti som liknar blommor eller djur. Piazza XX Settembre Något annat, som en del kulturintresserade personer kan känna till, är att den romersk...

  Kyrkan i Turrita, utanför Montefalco 2008 I byn Turrita, utanför den lilla staden Montefalco, i Umbrien, ligger i byn Turrita en liten oansenlig stenkyrka. Dit kom jag under mina strövtåg sommaren 2008. Det var varmt ute, nästan outhärdligt varmt och jag behövde svalka, så jag gick in. Därinn förbereddes en begravning. Blommor hade burits in och prästen berättade för mig att en maskinarbetare hade råkat ut för en olycka och avlidit av sina omfattande brännskador. Men begravningen skulle ske senare på eftermiddagen, så prästen sade till mig att jag borde ta tillfället i akt att ta mig en titt på målningarna i hans kyrka. Det var gamla målningar vars färger ännu lyste och avslöjade verk av skickliga konstnärers penslar. Medeltid och 1400-tal, fick jag vet att det rörde sig om. Där fanns bland annat en bild av den heliga Lucia på väg till sitt martyrium. Hon avbildades som en jättegestalt i oxkärran som höll sina utstuckna ögon i händ...

 Berg och blommande ginst Ikväll får tanken ge sig ut på resa i minnet. Framför mig ser jag ett mäktigt bergslandskap, karga klyftor, snötäckta toppar och steniga  backar bevuxna av gul blommande ginst och gult torkat gräs. Jag ser ålderdomliga byar och små städer med enkla, gråa och  väderbitna hus och kyrktorn. De är byggda tätt tillsammans på    bergens utlöpare och nere i dalgångarna. Där finns gyllengula åkrar  och vingårdar. Jag befinner mig i Abruzzo, en av Italiens mindre  kända regioner, som ligger i trakterna öster om Lazio, där huvudstaden Rom ligger och som sträcker sig österut mot det Adriatiska havet.  Scanno, en liten bergsby i Abruzzo, juli 2006 Jag har varit i Abruzzo några gånger och tycker mycket om regionen. Den tillhör den italienska södern och är en relativt fattig trakt om man jämför med landets nordliga delar eller mer kända och välbesökta regioner som Toscana o...

För ett år sedan besökte jag Rom, några dagar i slutet av februari och början av mars. Hemma var det vinter och årstidsskiftet verkade dröja. I Rom hade våren kommit eller var på väg, det var min tanke. Och visst sken solen en stund när jag vandrade omkring bland ruinerna på Forum Romanum och försökte föreställa mig hur det kan ha sett ut där några årtusenden tidigare, när Via Nova fylldes av folk, där kommersen i bodarna längs gatan försiggick och de togaklädda möttes i kurian och jubel och ångestskrin hördes från Colosseum där bestraffningar och gladiatorspel tillfredställde hopens lystnad efter blod och skådespel, alltmedan kejsaren log på sin läktare och "visste" att han hade dem alla i sin hand: "Ge folk det folk vill ha så nöjer de sig inte med mera". Jag är medveten om att det här är stereotypa bilder av antikens Rom men ändå. Bland ruinerna tar man till de bilder som finns till hands, formade av populärhistoria, filmer och på andra sätt vidarebefordrade...