Santa Lucia i Turrita

 

Kyrkan i Turrita, utanför Montefalco 2008
I byn Turrita, utanför den lilla staden Montefalco, i Umbrien, ligger i byn Turrita en liten oansenlig stenkyrka. Dit kom jag under mina strövtåg sommaren 2008. Det var varmt ute, nästan outhärdligt varmt och jag behövde svalka, så jag gick in. Därinn förbereddes en begravning. Blommor hade burits in och prästen berättade för mig att en maskinarbetare hade råkat ut för en olycka och avlidit av sina omfattande brännskador. Men begravningen skulle ske senare på eftermiddagen, så prästen sade till mig att jag borde ta tillfället i akt att ta mig en titt på målningarna i hans kyrka.

Det var gamla målningar vars färger ännu lyste och avslöjade verk av skickliga konstnärers penslar. Medeltid och 1400-tal, fick jag vet att det rörde sig om. Där fanns bland annat en bild av den heliga Lucia på väg till sitt martyrium. Hon avbildades som en jättegestalt i oxkärran som höll sina utstuckna ögon i händerna. De starka dragarna kunde inte rubba henne sägs det i legenden, så det är nog så man måste förstå att hon hade målats som jättelik.

 
Madonnan och Santa Lucia, kyrkan i Turrita, juli 2008

 
Bildens huvudmotiv intresserade mig inte särskilt, utan det var just oxarna. Primitivt avbildade, javisst, men med något så medeltida och kanske naivt över sig. Målade utan de stora mästarnas raffinemang men ändå levande. Efteråt tänkte jag att se dessa oxar var den egentliga poängen med att gå in i kyrkan.



 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gubbio, staden där en ilsken varg blev en "broder".

Bild
Palazzo dei Consoli, Gubbio, Umbrien, Italien, juli 2008 Det börjar bli några år sedan jag gjorde min första rundresa i Umbrien. År 2008 kom jag till staden Gubbio, i den östra delen av regionen. Jag minns doften av tryffel när jag kom in på hotellet där jag tog in, som också hade en inte alldeles oäven restaurang. Jag åt någon form av gräddig fylld pasta med tryffelsmak och drack en lokal italiensk öl till maten. Himlen var grå, luften kvav. Av Gubbio har jag egentligen inte så många minnen, men doften tryffel och min första fina lunch i staden minns jag. Jag minns också en kvinna som ägde en bokhandel och som jag pratade litteratur med en lång stund. Hon berättade att hon läst mycket av Selma Lagerlöf och beundrade hennes berättelser. Själv lämnade jag hennes affär med ett exemplar av Dino Buzzatis novellsamling La boutique del mistero , som är en av de första skönlitterära böcker på italienska som jag klarade av att läsa utan större svårigheter. En favoritberättelse är fortfara
Läs mer

Vit rök över Petersplatsen

Bild
Igår kväll satt jag och mina italienska vänner B o B på Oliodeli och pratade. Vi var ganska trötta, kanske lite för mycket, för att vara riktigt spirituella, men det var länge sedan vi sågs, så det var ändå trevligt. Ute var det kallt, temperaturen hade snabbt börjat krypa ned mot och under -10 grader. Det är snart i mitten av mars månad och den ska ju gälla för att vara den första vårmånaden, men man kan ju ha sina tvivel.  Då får en av mina vänner ett sms från sin mamma, som bor i norra Italien, och säger: "- Ah, "la fumata bianca!". Det hade kommit vit rök ur den berömda skorstenen på det Sixitinska kapellet i Vatikanen, där nu en ny påve tydligen hae valts. Jag vet att B o B är måttligt förtjusta i påven och den katolska kyrkan, men att ett  Peterskyrkan i mars 2010 påveval är en stor nyhet i deras hemland och i världen kan man inte missta sig på. Även jag, säkert för att jag är religionslärare, fick ett par sms från folk som tyckte att jag borde veta vad som
Läs mer

Om Tors fiskafänge

Bild
I dessa midvintertider, som föga inbjuder till långa upptäcktsfärder på cykel, blir dessa turer av ett annat slag, de sker på fantasins och kunskapens vägar, för äntligen tycks lusten att läsa ha kommit åter till mig. Denna morgon har jag återigen roat mig med att återvända till "Den poetiska eddan" och den fornnordiska mytologin, ett gammalt intresse som gång efter annan i mitt liv dyker upp i olika former. Vid Altuna kyrka, inte långt från Enköping, en bygd jag ofta men dock ovetande om detta cyklat igenom, avbildas på en runsten en berömd mytisk scen, som förekommer i en av eddadikterna, nämligen "Kvädet om Hyme". Den grovhuggna ristningen på stenen visar hur en man, som håller i en hammare, trampar igenom botten på en båt, medan ett väldigt odjur, en orm i form av stenens drakslingor, vältrar sig i smärta och vrede under havsytan. Det man ser på Altunastenen är scenen då Tor, under sitt fiskafänge med jätten Hyme, med hjälp av en krok agnad med ett oxhuvu
Läs mer