De första raderna

Jag sitter vid mitt skrivbord och känner hur krafterna börjar återvända efter natten. Bredvid mig står en ångande varm kopp te. Det doftar en smula märkligt, något som påminner om nyslaget gräs, löv, sjögräs eller örter. Smaken är liknande och med en lätt bitter avslutning. Jag har valt att göra det något starkare än den halva tesked pulver som föreskrivs till 20 cl vatten. Kanske är det den här brygden som får mig att känna mig så väl till mods. Det är en kopp matcha, det japanska pulverte som används i de berömda teceremonierna. Matcha-pulver Matcha består av pulveriserade hela teblad, vilket skiljer det från andra tedrycker, som ju är avkock från bladen av tebusken, camellia sinensis. När man dricker matcha dricker man alltså upp hela bladet, vilket gör att drycken är betydligt kraftfullare än annat te. Drycken är ogenomskinlig och gräsaktigt grön. Det kanske inte är det godaste te jag vet och det är tämligen dyrt att köpa, men jag uppskattar dycken eftersom det känn...

 Sushi är, om inte annat, estetiskt tilltalande, eller hur? För några dagar sedan åkte jag och en kompis i Uppsala ut till Boländerna för att beställa lite sushi på väg hem ut mot Funbo och Bärby äng. I Uppsala vimlar det av sushiställen, det finns många fler än det finns i Västerås, som kanske inte har fler än fyra ställen som serverar den japanska nationalrätten, men i Uppsala ligger det minst ett ställe i varje kvarter i innerstan och tydligen fanns det åtminstone en restaurang ute i industri- och affärsområdet Boländerna, nämligen "Sushi of Sweden"( http://www.sushiofsweden.se/Page.aspx?pageId=3 ), förkortat SOS. I konkurrensen gäller det att hitta sin nisch och det hade SOS gjort och försökt att leva upp till sitt namn genom att servera sushi med "svensk" karaktär. Där fanns "västkustsushi" och en annan variant med norrländsk touch, nämligen makirullar (alltså ris medfyllning inrullad i sjögräs) med renstek i något sorts krämig fyllning. Ja...

Rårakor med fläsk, en klassiker i köket Så enkelt och så gott! Vad det gäller är rårakorna och deras "släktingar" i världens olika kök. I Frankrike äter man "gallettes de pommes de terre" och i det judiska kallas de "latkes"och schweizarna lagar som bekant något som kallas "rösti. Rårakan är dessutom Dalarnas landskapsrätt här i Sverige. ". I kokböcker har jag hittat zucchiniplättar ( t.ex. Medelhavskokboken s 69, Läsförlaget AB, 2004)  och olika rotssaksrätter av olika slag som bygger på tanken att rivna bitar steks i form av små ganska löst sammanfogade plättar eller kakor.    Grundidéen är enkel, riven potatis, helst mjölig för att rätten för konsistensens skull, ibland vill någon kanske lägga till ett ägg, för att "förbättra" den något. Jag tillhör dem som gärna gör det och emellanåt lägger till någon matsked vetemjöl. Kanske diskvalificerar det senare mig från de "sanna" rårakekockarna, som nog menar att stärkelsen i...