Experiment i köket, kams, norrländsk gnocchi

Det är roligt att pröva nya maträtter emellanåt. De senaste åren har jag blivit allt mer nyfiken på gammal husmanskost. Den håller på att glömmas bort och ofta är det alldeles oförtjänt. Den är  god och jag tycker att det skulle finnas anledning att hålla liv i traditionella svenska rätter. Det skulle vara ett fint komplement till den mångfald, som jag verkligen gillar, i utbudet av matvaror på restauranger och på matvarubutikernas hyllor. Eller komplement förresten? Det borde vara något som förtjänar mer uppmärksamhet i kraft av sina egna kvaliteter.
 


Ikväll har jag prövat på att laga kams, ett sorts palt som tillhör det norrländska köket. Jag blev inspirerad efter att ha blivit serverad rätten hos en kollega som växte upp på Frösön och kanske är det främst med Jämtland som man förknippar rätten, som är en något mer robust släkting till den italienska gnocchin. Men den är inte sämre, dock vad man kanske skulle säga lite mindre "förfinad". Den är i alla falla mäktig, mättande och god, 'även om dess smaker kanske inte tillhör de mest subtila.

Så här ser mitt recept ut, beräknat till två personer:

 
Kams
 
5 råa potatisar
ca 2,5 del kornmöl
salt
 
1. Finriv potatisen
2. Blanda den med kornmjöl och lite salt
3. Knåda massan till en fast deg och rulla den därefter till runda bollar.
4. Koka upp lätt saltat vatten och lägg ned kamsen. Låt koka i ca 60 minuter
Kokande kams
 Till detta äter man stekt fläsk med steksky och lingonsylt. Lämplig dryck är öl eller svagdricka. Själv drack jag öl, en Jämtlands Pilgrim Ale, till anrättningen, vilket passade bra. 

Resultatet blev bra. Just nu, när jag sitter här och skriver dessa rader, känner jag mig mycket mätt och tillfreds med tillvaron. Antagligen har midjemåttet inte direkt minskat av den här fredagsrätten, men jag är rätt säker på att den återigen kommer att dyka upp på bordet hemma hos mig.

 

 Se även: http://www.jamtlandsbryggeri.se/steamer_start.html


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gubbio, staden där en ilsken varg blev en "broder".

Bild
Palazzo dei Consoli, Gubbio, Umbrien, Italien, juli 2008 Det börjar bli några år sedan jag gjorde min första rundresa i Umbrien. År 2008 kom jag till staden Gubbio, i den östra delen av regionen. Jag minns doften av tryffel när jag kom in på hotellet där jag tog in, som också hade en inte alldeles oäven restaurang. Jag åt någon form av gräddig fylld pasta med tryffelsmak och drack en lokal italiensk öl till maten. Himlen var grå, luften kvav. Av Gubbio har jag egentligen inte så många minnen, men doften tryffel och min första fina lunch i staden minns jag. Jag minns också en kvinna som ägde en bokhandel och som jag pratade litteratur med en lång stund. Hon berättade att hon läst mycket av Selma Lagerlöf och beundrade hennes berättelser. Själv lämnade jag hennes affär med ett exemplar av Dino Buzzatis novellsamling La boutique del mistero , som är en av de första skönlitterära böcker på italienska som jag klarade av att läsa utan större svårigheter. En favoritberättelse är fortfara
Läs mer

Vit rök över Petersplatsen

Bild
Igår kväll satt jag och mina italienska vänner B o B på Oliodeli och pratade. Vi var ganska trötta, kanske lite för mycket, för att vara riktigt spirituella, men det var länge sedan vi sågs, så det var ändå trevligt. Ute var det kallt, temperaturen hade snabbt börjat krypa ned mot och under -10 grader. Det är snart i mitten av mars månad och den ska ju gälla för att vara den första vårmånaden, men man kan ju ha sina tvivel.  Då får en av mina vänner ett sms från sin mamma, som bor i norra Italien, och säger: "- Ah, "la fumata bianca!". Det hade kommit vit rök ur den berömda skorstenen på det Sixitinska kapellet i Vatikanen, där nu en ny påve tydligen hae valts. Jag vet att B o B är måttligt förtjusta i påven och den katolska kyrkan, men att ett  Peterskyrkan i mars 2010 påveval är en stor nyhet i deras hemland och i världen kan man inte missta sig på. Även jag, säkert för att jag är religionslärare, fick ett par sms från folk som tyckte att jag borde veta vad som
Läs mer

Om Tors fiskafänge

Bild
I dessa midvintertider, som föga inbjuder till långa upptäcktsfärder på cykel, blir dessa turer av ett annat slag, de sker på fantasins och kunskapens vägar, för äntligen tycks lusten att läsa ha kommit åter till mig. Denna morgon har jag återigen roat mig med att återvända till "Den poetiska eddan" och den fornnordiska mytologin, ett gammalt intresse som gång efter annan i mitt liv dyker upp i olika former. Vid Altuna kyrka, inte långt från Enköping, en bygd jag ofta men dock ovetande om detta cyklat igenom, avbildas på en runsten en berömd mytisk scen, som förekommer i en av eddadikterna, nämligen "Kvädet om Hyme". Den grovhuggna ristningen på stenen visar hur en man, som håller i en hammare, trampar igenom botten på en båt, medan ett väldigt odjur, en orm i form av stenens drakslingor, vältrar sig i smärta och vrede under havsytan. Det man ser på Altunastenen är scenen då Tor, under sitt fiskafänge med jätten Hyme, med hjälp av en krok agnad med ett oxhuvu
Läs mer