God förmiddag!
Jag låter tankarna löpa medan jag packar väskan för att åka hem. Det blev ändrade planer idag. Väl hemma blir det att uträtta några ärenden och ge sig ut på cykeln igen, för en tur runt stan. Till kvällen blir det rårakor, stekt fläsk och en mörk öl , läsning och kanske lite mer bloggande. Skriver detta för upplysnings skull alltså! I bloggosfären finns, som ni vet, "bara" väsentligheter, så jag rättar mig i ledet!
Igår satt jag några sena kvällstimmar och läste turistsidor på nätet om olika ställen i Dalarna. Det var inte frågan om någon planering, det är för tidigt, men jag insåg att jag måste se till att gå med i Svenska turistföreningen, för att kunna bo lite billigare. Tanken har inte föresvävat mig ens tidigare. Jag skulle helt enkelt inte turista i Sverige, men nu är det dags på allvar. Jag har insett att jag har en del att ta igen. Några nya upptäckter blev det också, att Älvdalen bara ligger 37 km från Mora, alltså samma avstånd som mellan Sala och Västerås, som brukar ta ca 3 timmar med cykel i makligt tempo. Varför inte göra en avstickare dit? Har jag någon bra anledning? Kanske inte, det handlar väl om utmaningen framför allt. Det låter väl "lång bort" helt enkelt.
Den här morgonen har jag också läst ut boken Japans historia av Ingemar Ottosson och Thomas Ekholm (Historiska media, 2007). Det ska erkännas att läsningen hunnit bli rätt tung mot slutet. De politiska och ekonomiska turerna i vår nära samtid kanske inte intresserar mig tillräckligt, kanske var jag helt enkelt trött på boken. Jag har läst mycket historia den senaste tiden och är nog sugen på något annat. Skönlitteraturen känns mer lockande igen. Den som läst tidigare inlägg vet att jag blev engagerad av Kristian Lundbergs bok Yarden- en berättelse (Symposion 2009) som ledde till en del reflektioner. Läsning är sällan bara underhållning för mig. Att lägga undan allvaret helt är svårt. Det känns inte ens nödvändigt, men det är kanske också lite trist?
Hade också tid att ögna igen om en artikel i fredagens DN Kultur (1/3-2013) Italiens väljare vill bjudas på spektakel av Erik Gandini. Den fick mig att fundera över skillnaden mellan olika politiska mentaliteter, om ett där man "vill bjudas på drömmar" och man dras till det spektakulära, rent av till demagogin, och en annan där "tråkighet" står för seriositet och där experter är mer omtyckta än ideologer och visionärer. Sverige och Italien alltså. Fredrik Reinfeldt och Beppe Grillo. Den som hört dem vet vad jag menar. Jag lär nog återkomma till det i senare inlägg, nu finns varken tid eller klara tankar till det.
Till sist får jag önska eventuella läsare god förmiddag!
Igår satt jag några sena kvällstimmar och läste turistsidor på nätet om olika ställen i Dalarna. Det var inte frågan om någon planering, det är för tidigt, men jag insåg att jag måste se till att gå med i Svenska turistföreningen, för att kunna bo lite billigare. Tanken har inte föresvävat mig ens tidigare. Jag skulle helt enkelt inte turista i Sverige, men nu är det dags på allvar. Jag har insett att jag har en del att ta igen. Några nya upptäckter blev det också, att Älvdalen bara ligger 37 km från Mora, alltså samma avstånd som mellan Sala och Västerås, som brukar ta ca 3 timmar med cykel i makligt tempo. Varför inte göra en avstickare dit? Har jag någon bra anledning? Kanske inte, det handlar väl om utmaningen framför allt. Det låter väl "lång bort" helt enkelt.
Den här morgonen har jag också läst ut boken Japans historia av Ingemar Ottosson och Thomas Ekholm (Historiska media, 2007). Det ska erkännas att läsningen hunnit bli rätt tung mot slutet. De politiska och ekonomiska turerna i vår nära samtid kanske inte intresserar mig tillräckligt, kanske var jag helt enkelt trött på boken. Jag har läst mycket historia den senaste tiden och är nog sugen på något annat. Skönlitteraturen känns mer lockande igen. Den som läst tidigare inlägg vet att jag blev engagerad av Kristian Lundbergs bok Yarden- en berättelse (Symposion 2009) som ledde till en del reflektioner. Läsning är sällan bara underhållning för mig. Att lägga undan allvaret helt är svårt. Det känns inte ens nödvändigt, men det är kanske också lite trist?
Hade också tid att ögna igen om en artikel i fredagens DN Kultur (1/3-2013) Italiens väljare vill bjudas på spektakel av Erik Gandini. Den fick mig att fundera över skillnaden mellan olika politiska mentaliteter, om ett där man "vill bjudas på drömmar" och man dras till det spektakulära, rent av till demagogin, och en annan där "tråkighet" står för seriositet och där experter är mer omtyckta än ideologer och visionärer. Sverige och Italien alltså. Fredrik Reinfeldt och Beppe Grillo. Den som hört dem vet vad jag menar. Jag lär nog återkomma till det i senare inlägg, nu finns varken tid eller klara tankar till det.
Till sist får jag önska eventuella läsare god förmiddag!
Kommentarer
Skicka en kommentar