Funderingar om utbyten, hårklippning och lite Dostojevskij
Kylan ligger envist kvar över landet medan solen fortsätter sitt segertåg. Det är en årets brytningstid, oavsett vad temperaturerna tycks säga. Om sanningen ska fram är det inte långt till påsk fast det kan vara lite svårt att förstå. Det är alltid så lätt att återkomma till det, att tiden går oerhört fort och att den tycks öka i hastighet ju längre fram den skrider. Det är både trösterikt och lite skrämmande.
Idag ska jag och några kollegor på vård- och omsorgsprogrammet skriva vidare på en ansökan till Atlas-programmet om ett eventuellt kommande utbyte med Uganda. Det skulle verkligen vara spännande om det blev av. Jag måste dock säga att jag tycker att jag själv varit lite motsägelsefull, eftersom jag rätt bestämt sagt att jag helst inte vill jobba så mycket med utbyten, att det kan räcka med det vi har med Tyskland, men det här var det verkligen svårt att låta bli. Vilken min del i det ugandiska äventyret hela kommer att bli, om det blir av, återstår att se. En stor del av dagen kommer att gå åt till att skriva. Jag prioriterar det, men kommer att låta mina elever arbeta som vanligt, även om det säkert kommer att suckas en del över att jag kommer att sitta på arbetsrummet.
Efter arbetet ska jag klippa mig och träffa min vänner "B o B" för en pratstund över lite mat på något ställe på stan. Det var länge sen vi sågs, för det har varit mycket att göra, särskilt vad det verkar i den akademiska världen. Det blir säkert samtal på mer än ett språk och jag hoppas att min italienska fungerar, som jag inte praktiserar så ofta numera, men det brukar fungera. Det vore roligt med ett biobesök framöver och vi har talat om att gå till Elektra för att eventuellt se Assayaz Efter revolutionen eller Stefan Jarls Godheten, men jag vet inte om dessa filmer visas längre.
När jag kommer hem och det kan bli relativt sent, hoppas jag att krafterna räcker till lite läsning. Jag har precis börjat läsa en klassiker i nyöversättning, En underjordisk dagbok, av Dostojevskij övers (Lind & Co, 2012, övers Barbara Lönnqvist), som tidigare var känd som Anteckningar från ett källarhål. Jag har lite svårt att uttala mig om boken när jag ännu bara befinner mig på sidan 35, men det gäller att hänga med i huvudpersonens utläggningar om "sanningen". Det är en text med energi och temperament, ironi, sarkasm och ett sorts humor, där människornas tillkortakommanden och självbedrägerier avslöjas. Inte så lättsmält, men ändå underhållande verkar boken. Det var länge sen jag läste något av Dostojevskij även om jag läst lite grand om honom. Därför ska det bli spännande att se vad det här kan ge. Det är inte omöjligt att jag återkommer till det längre fram.
Idag ska jag och några kollegor på vård- och omsorgsprogrammet skriva vidare på en ansökan till Atlas-programmet om ett eventuellt kommande utbyte med Uganda. Det skulle verkligen vara spännande om det blev av. Jag måste dock säga att jag tycker att jag själv varit lite motsägelsefull, eftersom jag rätt bestämt sagt att jag helst inte vill jobba så mycket med utbyten, att det kan räcka med det vi har med Tyskland, men det här var det verkligen svårt att låta bli. Vilken min del i det ugandiska äventyret hela kommer att bli, om det blir av, återstår att se. En stor del av dagen kommer att gå åt till att skriva. Jag prioriterar det, men kommer att låta mina elever arbeta som vanligt, även om det säkert kommer att suckas en del över att jag kommer att sitta på arbetsrummet.
Efter arbetet ska jag klippa mig och träffa min vänner "B o B" för en pratstund över lite mat på något ställe på stan. Det var länge sen vi sågs, för det har varit mycket att göra, särskilt vad det verkar i den akademiska världen. Det blir säkert samtal på mer än ett språk och jag hoppas att min italienska fungerar, som jag inte praktiserar så ofta numera, men det brukar fungera. Det vore roligt med ett biobesök framöver och vi har talat om att gå till Elektra för att eventuellt se Assayaz Efter revolutionen eller Stefan Jarls Godheten, men jag vet inte om dessa filmer visas längre.
När jag kommer hem och det kan bli relativt sent, hoppas jag att krafterna räcker till lite läsning. Jag har precis börjat läsa en klassiker i nyöversättning, En underjordisk dagbok, av Dostojevskij övers (Lind & Co, 2012, övers Barbara Lönnqvist), som tidigare var känd som Anteckningar från ett källarhål. Jag har lite svårt att uttala mig om boken när jag ännu bara befinner mig på sidan 35, men det gäller att hänga med i huvudpersonens utläggningar om "sanningen". Det är en text med energi och temperament, ironi, sarkasm och ett sorts humor, där människornas tillkortakommanden och självbedrägerier avslöjas. Inte så lättsmält, men ändå underhållande verkar boken. Det var länge sen jag läste något av Dostojevskij även om jag läst lite grand om honom. Därför ska det bli spännande att se vad det här kan ge. Det är inte omöjligt att jag återkommer till det längre fram.
Kommentarer
Skicka en kommentar