En annandagsbetraktelse

Det är annandag jul. En svag vintersol lyser från himlen och får husfasadernas färger att intensifieras en smula. Himlen är ljusblå. Det märks att solen skiner från en låg punkt på himlen. Genom fönstret ser jag också grenarna av det paradisäppelträd som är planterat nära ingången till mina föräldrars bostad i Sala. Här har jag firat jul ännu en gång, i all enkelhet och jag vill nog inte ha det annorlunda, tid för vila, läsning och lite eftertanke. Julen är egentligen ingen stor sak för mig men den är välkommen.

 

Ibland måste tankarna få lämna det som mest närvarande. Ensamhet och tystnad behövs, men det är tvärtemot vad julen är därute omkring oss. Tempot höjs, förväntningar skruvas upp och var och en offrar tid, kraft och välbefinnande till de krafter som mer än annars under denna tid gör sitt bästa för att bemäktiga oss. Jag är därför glad över att för en aldrig så liten tid kunna stiga åt sidan de här dagarna för jag vet så väl hur annorlunda det kan vara. Att bevara något av sin integritet mitt i tjoandet och den lydiga hjorden av konsumenter är inte det lättaste. Naturligtvis går ingen riktigt fri. Jag har själv rusat med  och slitits än hit och än dit. Men så länge man förmår att distansera sig en smula och se det hela från en annan synvinkel har man ändå inte förlorat sig alldeles. Dessbättre tror jag att det gäller de flesta människor. Innerst inne vet vi vad som verkligen är viktigt.

Men vad skulle det innebära för det liv vi faktiskt lever om vi tog konsekvenserna av vad vi egentligen vet?