Betraktelse över årets sista dagar

Årets sista dagar
Ur årstidsmörkret stiger solen upp. Det är skönt att snart definitivt befinna sig på årets "rätta" sida, när vi steg för steg går mot vår och sommar. Genom bussens fönster ser jag hur ljuset tilltar.  Naturligtvis märks det knappast än men det är skönt att veta vart vi är på väg, ett av de få tillfällen vi verkligen kan göra det.
Det är förmiddag på Upplandsslätten men solen lyser ändå fortfarande matt men bländande från sin låga punkt på himlen.  Så här års faller det sig naturligt att bli lite allvarlig till mods. När året går mot sitt slut är det på sätt och vis en ny tid som börjar.  I många kulturer har nyåret firats bokstavligen som en nyskapelse av världen. Babylonierna reciterade skapelseeposet Enuma elish och konungen spelade guden Marduks roll i den rituella kampen mot urmonstret Tiamat. Ur kaos skulle världen skapas och ges en ny form, till en ordnad värld, ett kosmos.

Riktigt så ser nog få på världen idag, men ändå är det lite som att nyåret signalerar en ny början,  en cykel som rör sig genom sina fasta hållpunkter, datum, veckodagar, månader och årstider. Både de naturliga och de skapade återkomsterna rör sig i cykler längs den linje som tiden utgör från begynnelsen och fram till oss. Ett väldigt sammanhang där vi alla deltar och det högst tillfälligt.

Jag tror att återkomsterna är viktiga för oss människor, vi som ständigt söker sammanhang, begriplighet och ordning. Det är en viktig del av att vara människa.
Återkomsterna skapar kontinuitet och bildar hållpunkter i tillvaron. Tiden blir tydligare för oss, vi tror rent av att vi lättare kan råda över den. Men ändå vet vi hur bedrägligt det är.

Det nya året står öppet framför oss. Tiden löper vidare i sina invanda banor.  Förändringar kommer, små, stora och ibland omstörtande men de flesta omärkliga och framväxande.

Jag iakttar mig själv, jag ser skiftningar i det inre och det yttre. Jag blir långsamt äldre. Det är inte likgiltigt vad jag gör med min tid även om det dröjer innan jag är gammal men jag är inte heller ung. Jag ser årtidsväxlingarna och färdas genom året, förbi de dagar och stunder som återkommer. De kommer att finnas även efter mig. Årscyklerna fortlöper men de rör sig längs en linje som går mot den okända framtiden.