Nygammal hobby, akvarium?

Idag har jag gjort en lång cykeltur, först ut mot Skultuna och sedan tog jag vägen från Skultuna kyrka mot Skerike. I stort sett var det en härlig tur med sol och snösmältning, men motvinden tog emot på vägen mellan Skultuna och Skerike. Men det gäller bara att stålsätta sig så går det bra. Jag kom till sist till Erikslund, men där upptäckte jag att jag fått punktering.

Det var planerat att jag skulle besöka min kompis Henrik på Bäckby, men det hela verkade få bli uppskjutet pga mitt lilla haveri. Emellertid fick jag ett sms som meddelade att Henriks fru, Lena, kunde skjutsa hem både mig och min cykel. Så jag promenerade till Bäckby.

Där fick jag titta på två akvarier, ett på 120 liter och ett lite mindre, sexkantigt, på ca 45. Sen fick jag vet att det tydligen





Dvärgciklid av släktet apistogramma, Sydamerika
finns en trend med att hålla på med "nanoakvarier", alltså små behållare med ca 5-40 liter. Det kändes inspirerande, som ett sorts akvariekonstens bonsaiodling. Jag, som när jag var yngre, fram till tjugoårsåldern, var en hängiven akvarieägare, har alltid sagt, år efter år att "nu är det nog dags att starta igen", men det har inte blivit av.

Men nu i eftermiddags var det nästan som om det vore dags igen på riktigt. Kanske borde jag skaffa mig en liten behållare på 10-20 liter och satsa på småfiskar, äggläggande
Äggläggande tandkarp
tandkarpar eller kanske på dvärgciklider. Utrymmesfrågan har varit det jag skyllt på när jag inte kommit mig för med att, men ett "nanoakvarium" skulle det nog finnas plats för. Ska allvarligt överväga det i alla fall.  Hemma hos mina föräldrar finns det, hoppas jag, ännu ett undantällt akvarium på tio liter med lysramp. Tydligen finns det anpassade filter och värmare numera till akvarier av den storleken. Kanske vore det en idé att skaffa flera, med olika typer av fiskar eller rent av räkor? Det senare är tydligen något som många nanoakvarister ägnar sig åt.

En "red crystal-räka"

Kommentarer

  1. Ulrika Tanner11 april 2013 kl. 09:00

    Har funderat på firrar jag också men jag vill hellre ha ett mjukt och kramvänligt djur :)

    SvaraRadera
  2. Andreas Landén11 april 2013 kl. 09:40

    Jag tycker att akvarier hör ihop med min barn- och ungdom, alltså borde jag fortsätta ett bra tag till. ;-) Dessutom är det vackert och kan vara spännande.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gubbio, staden där en ilsken varg blev en "broder".

Bild
Palazzo dei Consoli, Gubbio, Umbrien, Italien, juli 2008 Det börjar bli några år sedan jag gjorde min första rundresa i Umbrien. År 2008 kom jag till staden Gubbio, i den östra delen av regionen. Jag minns doften av tryffel när jag kom in på hotellet där jag tog in, som också hade en inte alldeles oäven restaurang. Jag åt någon form av gräddig fylld pasta med tryffelsmak och drack en lokal italiensk öl till maten. Himlen var grå, luften kvav. Av Gubbio har jag egentligen inte så många minnen, men doften tryffel och min första fina lunch i staden minns jag. Jag minns också en kvinna som ägde en bokhandel och som jag pratade litteratur med en lång stund. Hon berättade att hon läst mycket av Selma Lagerlöf och beundrade hennes berättelser. Själv lämnade jag hennes affär med ett exemplar av Dino Buzzatis novellsamling La boutique del mistero , som är en av de första skönlitterära böcker på italienska som jag klarade av att läsa utan större svårigheter. En favoritberättelse är fortfara
Läs mer

"En öppen stad,ej en befästad,bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet".

Bild
Jag måste erkänna, trots att jag arbetar som svensklärare och ägnar rätt mycket tid åt böcker, mycket sällan läser poesi. Det är nog egentligen dumt, för god poesi kan ge oerhört mycket, några få koncentrerade rader kan ge uttryck för sådant som ibland inte kan fångas i betydligt längre texter, som är skrivna av mindre förfarna skribenter än de skickligaste poeterna. Rubriken till det här inlägget är de sista orden i den svenske poeten Ragnar Thouries dikt "Sundbybergsprologen, ett beställningsverk inför staden Sundbybergs 25-årsjubileum 1951. Den återspeglar förstås främst en annan tid, den beskriver bland annat en arbetare med unicabox som långsamt går hemåt från nattskiftet och på himlen har man kunnat börja se DC6:or flyga över himlen". Det är i början av "skördetiden", de svenska välfärdsåren stod för dörren, alltså en skördetid för reformer och framsteg tycktes det, en tid för "den öppna staden som byggs gemensamt". Sundbyberg blir i Thoursies
Läs mer

Om Tors fiskafänge

Bild
I dessa midvintertider, som föga inbjuder till långa upptäcktsfärder på cykel, blir dessa turer av ett annat slag, de sker på fantasins och kunskapens vägar, för äntligen tycks lusten att läsa ha kommit åter till mig. Denna morgon har jag återigen roat mig med att återvända till "Den poetiska eddan" och den fornnordiska mytologin, ett gammalt intresse som gång efter annan i mitt liv dyker upp i olika former. Vid Altuna kyrka, inte långt från Enköping, en bygd jag ofta men dock ovetande om detta cyklat igenom, avbildas på en runsten en berömd mytisk scen, som förekommer i en av eddadikterna, nämligen "Kvädet om Hyme". Den grovhuggna ristningen på stenen visar hur en man, som håller i en hammare, trampar igenom botten på en båt, medan ett väldigt odjur, en orm i form av stenens drakslingor, vältrar sig i smärta och vrede under havsytan. Det man ser på Altunastenen är scenen då Tor, under sitt fiskafänge med jätten Hyme, med hjälp av en krok agnad med ett oxhuvu
Läs mer