Färgstark populist ur tiden, Hugo Chavez död.
Nu på morgonen nåddes även jag av nyheten att Venezuelas socialistiske president, Hurgo Chvavez gått ur tiden, 58 år gammal i cancer. Jag vet egentligen inte varför jag ägnar ett blogginlägg om honom. Jag hade inga sympatier för hans politik, även om en del talade om att den lett till sociala framsteg i hans oljerika hemland. Andra talade om demokratiska brister, om en dominans av statsapparaten och om presidentens märkliga vänner i den internationella politiken, sådana som Irans president Ahmaddinejad och de kubanska kommunistveteranerna Fidel och Raúl Castro, vilkas land och system fått leva på nåder genom oljan från Chavez kranar.
Kanske är det detta sistnämnda faktum som fick mig att ändå kasta ned några ord om den avlidne venezuelanske presidenten. Det finns många som antar att, om hans land, efter hans död, ändrar politisk inriktning, skulle det kunna leda till att stödet till Cuba avbryts och att den kommunistiska epoken på ön äntligen skulle få sitt välförtjänta slut. Jag hoppas det men är inte så säker på att det kommer att vara så enkelt.
Själv har jag ganska få bilder av Chavez. Han tillhör den där gruppen med, i svenska ögon, lite excentriska, megalomana ledare från den tredje världen, som det är lätt att ömsom känna ett visst löje inför, eftersom man inte begriper sig på deras maner, och ömsom se som ett orosmoment på den internationella scenen, även om det inte gått att stänga öronen helt för att han åtnjöt ett visst stöd bland sitt lands många fattiga. Hans karisma gick inte att missta sig på. Ett "lustigt" sätt att komma "nära" folket var Chavez framträdanden i TV-programmet "Hallo presidente", dit folk kunde ringa för att samtala. Sympatiskt kan man väl tycka, men det är knappast något som definierar en demokrati.
Kanske är det detta sistnämnda faktum som fick mig att ändå kasta ned några ord om den avlidne venezuelanske presidenten. Det finns många som antar att, om hans land, efter hans död, ändrar politisk inriktning, skulle det kunna leda till att stödet till Cuba avbryts och att den kommunistiska epoken på ön äntligen skulle få sitt välförtjänta slut. Jag hoppas det men är inte så säker på att det kommer att vara så enkelt.
Själv har jag ganska få bilder av Chavez. Han tillhör den där gruppen med, i svenska ögon, lite excentriska, megalomana ledare från den tredje världen, som det är lätt att ömsom känna ett visst löje inför, eftersom man inte begriper sig på deras maner, och ömsom se som ett orosmoment på den internationella scenen, även om det inte gått att stänga öronen helt för att han åtnjöt ett visst stöd bland sitt lands många fattiga. Hans karisma gick inte att missta sig på. Ett "lustigt" sätt att komma "nära" folket var Chavez framträdanden i TV-programmet "Hallo presidente", dit folk kunde ringa för att samtala. Sympatiskt kan man väl tycka, men det är knappast något som definierar en demokrati.
Erkänner att jag inte är så insatt i utrikespolitiken - borde väl vara det - efter vad jag har läst kan det bli intressant att se vilken efterträdare han får. Den som "vickat" för honom - Maduro kommer få det svårt att få tillräckligt med stöd för att väljas. Är man president för att man blivit vald eller först när man svurit eden?
SvaraRaderaLäs och jämför ledarna i Dalademokraten och Aftonbladet.
RaderaVette sjutton. Formellt när man svurit tror jag. Det blir som sagt nyval vad det verkar. Det ska bli intressant med tanke på Kuba.
SvaraRadera