Jag måste erkänna, trots att jag arbetar som svensklärare och ägnar rätt mycket tid åt böcker, mycket sällan läser poesi. Det är nog egentligen dumt, för god poesi kan ge oerhört mycket, några få koncentrerade rader kan ge uttryck för sådant som ibland inte kan fångas i betydligt längre texter, som är skrivna av mindre förfarna skribenter än de skickligaste poeterna. Rubriken till det här inlägget är de sista orden i den svenske poeten Ragnar Thouries dikt "Sundbybergsprologen, ett beställningsverk inför staden Sundbybergs 25-årsjubileum 1951. Den återspeglar förstås främst en annan tid, den beskriver bland annat en arbetare med unicabox som långsamt går hemåt från nattskiftet och på himlen har man kunnat börja se DC6:or flyga över himlen". Det är i början av "skördetiden", de svenska välfärdsåren stod för dörren, alltså en skördetid för reformer och framsteg tycktes det, en tid för "den öppna staden som byggs gemensamt". Sundbyberg blir i Thoursies ...
Oh, att Simona och Emma inte kom ihåg att säga till att de skulle flagga!!! Jag visste inte ens att de var där förrän jag såg dig och Simona prata med dem.
SvaraRaderaJag förstår att du gärna skulle ha velat följa med och haft utbytet - men som du säger - tiden räcker inte alltid till och Uganda kanske är lite spännande det också?
Tiden är viktig men mest handlar det nog om ork och vilja. Jag är inte säker på hur det blir med Uganda heller. Vi vet ju inte om vi får några pengar och jag tycker inte att det är självklart att jag åker med. Måste fundera över om jag har något att bidra med först. Man ska inte göra sådana här saker för sin egen skull, utan för skolans och eleverna också.
SvaraRaderaVi får se vad det blir och om de vill ha mig med.