Allt har sin tid - En betraktelse över att skala ned och lägga om kursen en smula

Balans...Det som är lagom, inte för lite och inte för mycket, "intet till övermått" och "känn dig själv".

Det låter kanske inte så spännande bortsett från det senare, men nog borde en som sannolikt lev åtminstone halva sitt liv känna sig själv? Jo, det gör man väl i mångt och mycket bortsett från att saker förändras och det är l kanske i spänningsfältet mellan det som har varit hittills och det som är på väg att ändras, som den som levat ett tag kan se att något måste göras för att det som är omkring en ska stämma bättre överens med det man vet sig vara.

Just  nu arbetar jag på sådana förändringar. Det har jag nog gjort en tid men det finns sådant som är symboliskt och nog har andra innebörder än det verkar först. Just nu håller jag på att skala ned akvariehobbyn, en hobby som betytt mycket för mig de senaste åren och i tidigare perioder av livet.  Det jag upptäckte i våras var hur den kanske slukat väl mycket energi och att andra sidor av mig och mina intressen stått tillbaka, annat som också har varit viktigt och bidragit till att definiera vem jag är.

Därför håller jag nu på att minska ned på antalet akvarier och det ska gå fort. Utrymme behövs, tid ska frigöras och det kan bli andra ekonomiska prioriteringar. Det tar tid att hålla flera akvarier fräsch och när man märker att man inte hinner med som man  borde, för att det finns annat som egentligen och rätt självklart är viktigare, är det läge att minska ned.

Säkert står det jag beskrivit ovan för något mer, jag kan se hur jag ibland låter en del saker ta lite väl stora proportioner. Jag har utan tvekan stora mått entusiasm inom mig, nyfikenhet och energi. Att vara kreativ och inriktad på det estetiska gav mig mycket under en period, då jag höll på att  bränna ut mig. Bland annat akvariehobbyn gav mig ett annat och då nyttigt fokus. De behoven har jag inte längre.  Att proportionerna av det hela  blev väl stora kan nog förklaras främst av min förmåga att bli entusiastisk.

 Men just nu är jag också rastlös...Det finns många saker att ta tag i, mycket att engagera sig i och annat att känna en viss oro över. Jag kommer dock att vara ärlig mot mig själv vilket andra kommer att märka. 

Jag har i livet intresserat mig för politik, religion och historia, lärt mig italienska och rest i landet. I allt når man en mättnad och allt har sin tid, men det går också att hitta en nivå av måtta där små glädjeämnen får vara just sådana och ta plats med flera andra av samma slag. 

Bilderna visar:

Ovan: Ett par melanotaenia bosemani 

Nedan: På gränsen mellan Gävleborgs och Uppsala län i juli 2017 under min cykelsemester. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gubbio, staden där en ilsken varg blev en "broder".

"En öppen stad,ej en befästad,bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet".

Om Tors fiskafänge