Låt de andra rösterna klinga bort.
Därute härskar gråheten. Tunga novembermoln trycker sig ned mot gatorna och husen därute.
Det är tyst, det är mörkt, det är trots allt en sorts morgon.
Det är tyst, det är mörkt, det är trots allt en sorts morgon.
Du sitter där i tystnaden, i den grå begynnelsen, med något groende men också smärtande inom dig. Du har hört de andra rösterna så länge och trott dem vara naturlagar, nödvändigheter, ovalbara och sanna.
Men nu, när rottrådarna börjat nå den närande myllan, tystnar de en efter en och en annan, starkare och sannare erfars som en rörelse, en oro som virvlar från djupen upp mot ytan.
Kommentarer
Skicka en kommentar