De första raderna

Jag har besökt en hel del av Italiens mer välkända städer som Rom, Venedig, Florens, Siena och Assisi, som skulle förtjäna flera egna blogginlägg, men det finns också sådana som ganska få svenska turister besöker. Jag tänker till exempel på Sulmona, som är en liten stad i regionen Abruzzo, ett tiotal mil öster om Rom. Confetti från Sulmona, Abruzzo Sulmona är inte särskilt känt utanför Italien och kanske inte inom landet heller, men om man nämner namnet kanske en och annat italienare säger något i stil med att "det är där de gör confetti ." Confetti , i det här sammanhanget, är ett sorts godis som oftast görs av dragerade mandlar i glada färger. De säljs överallt i staden. I Italien finns det confetti till olika tillfällen i livet, som dop, bröllop och födelsedagar. I Sulmona gör man också vackra arrangemang av confetti som liknar blommor eller djur. Piazza XX Settembre Något annat, som en del kulturintresserade personer kan känna till, är att den romersk...

  Kyrkan i Turrita, utanför Montefalco 2008 I byn Turrita, utanför den lilla staden Montefalco, i Umbrien, ligger i byn Turrita en liten oansenlig stenkyrka. Dit kom jag under mina strövtåg sommaren 2008. Det var varmt ute, nästan outhärdligt varmt och jag behövde svalka, så jag gick in. Därinn förbereddes en begravning. Blommor hade burits in och prästen berättade för mig att en maskinarbetare hade råkat ut för en olycka och avlidit av sina omfattande brännskador. Men begravningen skulle ske senare på eftermiddagen, så prästen sade till mig att jag borde ta tillfället i akt att ta mig en titt på målningarna i hans kyrka. Det var gamla målningar vars färger ännu lyste och avslöjade verk av skickliga konstnärers penslar. Medeltid och 1400-tal, fick jag vet att det rörde sig om. Där fanns bland annat en bild av den heliga Lucia på väg till sitt martyrium. Hon avbildades som en jättegestalt i oxkärran som höll sina utstuckna ögon i händ...

 Berg och blommande ginst Ikväll får tanken ge sig ut på resa i minnet. Framför mig ser jag ett mäktigt bergslandskap, karga klyftor, snötäckta toppar och steniga  backar bevuxna av gul blommande ginst och gult torkat gräs. Jag ser ålderdomliga byar och små städer med enkla, gråa och  väderbitna hus och kyrktorn. De är byggda tätt tillsammans på    bergens utlöpare och nere i dalgångarna. Där finns gyllengula åkrar  och vingårdar. Jag befinner mig i Abruzzo, en av Italiens mindre  kända regioner, som ligger i trakterna öster om Lazio, där huvudstaden Rom ligger och som sträcker sig österut mot det Adriatiska havet.  Scanno, en liten bergsby i Abruzzo, juli 2006 Jag har varit i Abruzzo några gånger och tycker mycket om regionen. Den tillhör den italienska södern och är en relativt fattig trakt om man jämför med landets nordliga delar eller mer kända och välbesökta regioner som Toscana o...

Igår träffade jag min guddotters lillebror för första gången. Han är fortfarande kvar på BB men får förmodligen komma hem med sin mamma idag. En liten stund igår fick jag hålla honom och jag måste erkänna att jag var lite rädd. Så liten, så ömtålig, det är så man tänker eller kanske ännu mer känner. Men det gick förstås bra. Han vilade tryggt i mina armar med huvudet i mitt armveck. Han såg trött ut, men kikade upp på mig och såg rätt så "allvarlig" ut med ett knubbigt och rödrosigt litet ansikte. Jag minns när jag träffade hans storasyster för första gången när hon redan hunnit bli två veckor gammal. Detsamma var det då, men jag tror att jag var ännu mer försiktig och bekymrad när jag höll i henne. Det var svårt att föreställa sig att hon, snart två år senare, blivit en glad, stark, envis och mycket bestämd liten flicka som strängt pekar på golvet, där hon tycker att jag ska sitta, om jag råkat avlägsna mig för en stund. Jag vet att jag nog skämmer bort henne en hel del, m...

Kylig nattluft genom det öppna fönstret. Avlägset brus från trafiken och bildäck mot den grusade asfaltsisen. Pianomusik, en pärlande oro av drillar, tunga ackord och dunkla förklinganden. Nattvakans klarhet och skuggan som dras över den matta tanken.Ett mellanting dit orden trots allt fått tillträde.

Kanske har snösmältningen trots allt börjat om. Därute skiner solen och på balkongen, när jag provar en vårjacka, känner jag att det värmer och ser hur det glittrar av smältsnö på grusvägen nedanför kullen mellan husen. Ändå är det så långt kvar. Jag läppjar på en kopp starkt rooibos-te och låter tankarna flöda. Som så ofta vet jag inte riktigt var mitt skrivande kommer att sluta. Det får gå som det vill med den saken. Det är efter en enkel och tidig söndagslunch och jag väntar mig inte att några stora tankar ska komma till mig, om de nu någonsin gör det. Möjligen kan sammanhangen de handlar om vara det, men jag tror det jag funderar över oftast följer de allra enklaste stigarna, men utblicken är heller inte den som når längst. Med tiden har det enkla blivit allt viktigare. Jag vet inte om jag blivit mindre intresserad av det som rör sig utanför det begränsade blickfång som råkar vara min vardag, men att begripa sig på den blir allt svårare. Kanske beror det...

Il Duomo i Milano, juli 2011 Igår på lunchrasten råkade jag stöta ihop med några italienare på jobbet. Tydligen hade den nya italienskläraren, som själv är från landet, startat ett nytt utbyte med en skola i Milano, något som jag bara hört rykten om. På skolans flaggstänger syntes dock bara den svenska flaggan och den spanska, eftersom en annan grupp elever och lärare också befann sig hos oss. Så är det ganska ofta på Carlforsska gymnasiet. La Madonnina, en av Milanos symboler Jag talar en del italienska, långt ifrån perfekt, men ändå tillräckligt bra för att kunna läsa skönlitteratur, om den inte är alltför svår och kan utan vidare föra hyfsade samtal  om det mesta och förstår faktiskt det allra mesta som sägs. Språket började jag lära mig för nästan tio år sedan nu med en kombination av studiecirklar och självstudier. Själv tror jag att de senare varit de mest betydelsefulla. För mig blev det ingen lunch utan en kopp te i personalrummet och ett livligt samta...