Några ögonblick i ord, hösten 2012 - vintern 2013

Sol från en skarp vinkel i Skrapans fasetter. Den beskuggade gatan. Ett turkosblått skimmer från sjukhusets betong når fram genom eftermiddagens avtagande ljus.

***
Det äldre parets spegelbilder på skyltfönstrets insida. Kaffet som långsamt kallnar där någon stannat upp i morgonstressen.
***
November, "årets åttioårsålder", grånande dagar, klarhet och konturer men att allt är i avtagande. En äldre herre, som en gång var min rektor, tackade för att jag höll upp dörren åt honom.
Så kan det också vara
***
Senhöstnattens regnbrus och vind och lägenhetens surrande. Än är det timmar till den nya dagen.

***

Streck av gäss emot söder över korsvirkeshusen. Mattblått mellan molnen.

***

Domsöndagen, kylig, fuktig och järngrå. Livet går sakta mitt i sin snabbt svinnande puls.

***
 
Några minuters ro framför datorn innan det är dags att ge sig ut den mörka midvintermorgonens kyla. Varmt té och "En vintersaga" gör mig beredd.

***

Tunga skuggor och ljuset som väntar och det ljus som gjort dagen värd sin möda. En blåaktig snödager och vattendroppar på fönsterrutorna. Mockabryggaren bjuder på morgonens tröst.

***

Solvärme genom bussfönstret dagen efter att förra istiden tog slut. Bländande strålar över snöfälten och ljustöcken över den disiga blå himlen vid Kila kyrka.

***

Ute råder åter midvinterkyla, en kyla som låter sig anas härinne, i trots mot uppskruvade element och varma kläder. Det är så här det är nu. Ändå vet vi och märker hur ljuset är på väg.

***
 
Ledan då endast ett stilla knatter hörs och tiden sniglar sig mot helgen.
 
***
 
Ljusvinterkvällen och snöröken därute




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"En öppen stad,ej en befästad,bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet".

Bild
Jag måste erkänna, trots att jag arbetar som svensklärare och ägnar rätt mycket tid åt böcker, mycket sällan läser poesi. Det är nog egentligen dumt, för god poesi kan ge oerhört mycket, några få koncentrerade rader kan ge uttryck för sådant som ibland inte kan fångas i betydligt längre texter, som är skrivna av mindre förfarna skribenter än de skickligaste poeterna. Rubriken till det här inlägget är de sista orden i den svenske poeten Ragnar Thouries dikt "Sundbybergsprologen, ett beställningsverk inför staden Sundbybergs 25-årsjubileum 1951. Den återspeglar förstås främst en annan tid, den beskriver bland annat en arbetare med unicabox som långsamt går hemåt från nattskiftet och på himlen har man kunnat börja se DC6:or flyga över himlen". Det är i början av "skördetiden", de svenska välfärdsåren stod för dörren, alltså en skördetid för reformer och framsteg tycktes det, en tid för "den öppna staden som byggs gemensamt". Sundbyberg blir i Thoursies ...
Läs mer

En kopp matcha en fredagsmorgon

Bild
Jag sitter vid mitt skrivbord och känner hur krafterna börjar återvända efter natten. Bredvid mig står en ångande varm kopp te. Det doftar en smula märkligt, något som påminner om nyslaget gräs, löv, sjögräs eller örter. Smaken är liknande och med en lätt bitter avslutning. Jag har valt att göra det något starkare än den halva tesked pulver som föreskrivs till 20 cl vatten. Kanske är det den här brygden som får mig att känna mig så väl till mods. Det är en kopp matcha, det japanska pulverte som används i de berömda teceremonierna. Matcha-pulver Matcha består av pulveriserade hela teblad, vilket skiljer det från andra tedrycker, som ju är avkock från bladen av tebusken, camellia sinensis. När man dricker matcha dricker man alltså upp hela bladet, vilket gör att drycken är betydligt kraftfullare än annat te. Drycken är ogenomskinlig och gräsaktigt grön. Det kanske inte är det godaste te jag vet och det är tämligen dyrt att köpa, men jag uppskattar dycken eftersom det känn...
Läs mer

Gubbio, staden där en ilsken varg blev en "broder".

Bild
Palazzo dei Consoli, Gubbio, Umbrien, Italien, juli 2008 Det börjar bli några år sedan jag gjorde min första rundresa i Umbrien. År 2008 kom jag till staden Gubbio, i den östra delen av regionen. Jag minns doften av tryffel när jag kom in på hotellet där jag tog in, som också hade en inte alldeles oäven restaurang. Jag åt någon form av gräddig fylld pasta med tryffelsmak och drack en lokal italiensk öl till maten. Himlen var grå, luften kvav. Av Gubbio har jag egentligen inte så många minnen, men doften tryffel och min första fina lunch i staden minns jag. Jag minns också en kvinna som ägde en bokhandel och som jag pratade litteratur med en lång stund. Hon berättade att hon läst mycket av Selma Lagerlöf och beundrade hennes berättelser. Själv lämnade jag hennes affär med ett exemplar av Dino Buzzatis novellsamling La boutique del mistero , som är en av de första skönlitterära böcker på italienska som jag klarade av att läsa utan större svårigheter. En favoritberättelse är fort...
Läs mer