Återstår bara fortsättningen?

Är det för sent, det som aldrig fick börja "i tid"?
Kan det lyfta som bara fått förkrympta vingar?
Kan besvikelsen och misstron, som bäddats in i den bedrägliga acceptansen, bli till något oväntat, något efterlängtat som tyckts hopplöst för sent?
Eller återstår bara fortsättningen?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"En öppen stad,ej en befästad,bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet".

En kopp matcha en fredagsmorgon

Gubbio, staden där en ilsken varg blev en "broder".