Jag sitter vid mitt skrivbord och känner hur krafterna börjar återvända efter natten. Bredvid mig står en ångande varm kopp te. Det doftar en smula märkligt, något som påminner om nyslaget gräs, löv, sjögräs eller örter. Smaken är liknande och med en lätt bitter avslutning. Jag har valt att göra det något starkare än den halva tesked pulver som föreskrivs till 20 cl vatten. Kanske är det den här brygden som får mig att känna mig så väl till mods. Det är en kopp matcha, det japanska pulverte som används i de berömda teceremonierna. Matcha-pulver Matcha består av pulveriserade hela teblad, vilket skiljer det från andra tedrycker, som ju är avkock från bladen av tebusken, camellia sinensis. När man dricker matcha dricker man alltså upp hela bladet, vilket gör att drycken är betydligt kraftfullare än annat te. Drycken är ogenomskinlig och gräsaktigt grön. Det kanske inte är det godaste te jag vet och det är tämligen dyrt att köpa, men jag uppskattar dycken eftersom det känn...
Jag måste erkänna, trots att jag arbetar som svensklärare och ägnar rätt mycket tid åt böcker, mycket sällan läser poesi. Det är nog egentligen dumt, för god poesi kan ge oerhört mycket, några få koncentrerade rader kan ge uttryck för sådant som ibland inte kan fångas i betydligt längre texter, som är skrivna av mindre förfarna skribenter än de skickligaste poeterna. Rubriken till det här inlägget är de sista orden i den svenske poeten Ragnar Thouries dikt "Sundbybergsprologen, ett beställningsverk inför staden Sundbybergs 25-årsjubileum 1951. Den återspeglar förstås främst en annan tid, den beskriver bland annat en arbetare med unicabox som långsamt går hemåt från nattskiftet och på himlen har man kunnat börja se DC6:or flyga över himlen". Det är i början av "skördetiden", de svenska välfärdsåren stod för dörren, alltså en skördetid för reformer och framsteg tycktes det, en tid för "den öppna staden som byggs gemensamt". Sundbyberg blir i Thoursies ...
Det börjar kvällas...Mörker därute, kanske några stjärnor. Jag vet inte. Jag sitter vid datorn bakom fördragna gardiner. Kanske känner jag mig lite betryckt, jag bekymrar mig för någon, men tanken kan dessbättre stäva fritt under den här dagens sista timmar. Richard Wagner (1813-1883) Musik, jag lyssnar på Richard Wagner (1813-1883), ouvertyren till hans första opera Rienzi med Staadskapell Dresden. Mäktigt och heroiskt. Att jag lyssnar har ingen annan orsak än att det är 200 år sedan kompositören föddes. Han är ingen favorit och jag är kluven. Jag kan känna dragningen till det storslagna och uppslukande, det "oceaniska" hos Wagner. Många talar om hans musik som "förförisk" och det kan säkert vara ett lämpligt adjektiv, även om jag själv skulle kunna använda ord som "totalitär" eller rent av manipulativ. För egen del får han musik mig att känna mig lite illa till mods. Jag reagerar på den och det gäller inte allt man hör. Ingen skul...
Kommentarer
Skicka en kommentar