De första raderna

För mig är det lite av en tid när det står och väger. Det handlar om att i någon form återuppta mitt politiska engagemang efter många års bortavaro och närmast avståndstagande. I år, på självaste första maj, är det 20 år sedan jag, som 17-åring, gick med i SSU, ett medlemskap som den gången blev intensivt, engagerat, fullt av aktivitet fast kanske mer av ord och som dessutom tog slut efter bara något år, även om jag fanns i bakgrunden under flera år, ända fram tills de sista åren på 90-talet. Det hände att jag "ryckte" ut och gjorde någon halvhjärtad insats, ibland som kongressombud för att stoppa någon "jobbig vänsteravvikare", som ville bli vald till förbundets högre positioner. Det var knappast ett särskilt värdigt eller ens särskilt givande engagemang. Politiken blev till trista internstrider som knappast gjorde världen bättre. Istället fick jag syn på människors sämre sidor, som även finns där de minst av allt borde göra det. Också hos en själv. Att jag mer e...

 Är det viktigare att kunna informera sig än att kunna sätta in det i ett sammanhang? Det är förstås två sidor av det som kallas lärande. Utan det förra inte det senare. Men jag blir ledsen när det finns elever som säger saker som: " Vi lärde oss ingen geografi för vår SO-lärare sade att vi ju ändå visste hur man använde en kartbok". Kanske räcker det att lära sig att i historieboken finns det ett person- och ett sakregister? Sen kan ju eleven slå upp"förintelsen" när någon kommer och påstår att den inte inträffat eller säger något om en som hette "Hitler" eller kanske nämner den där "Stalin", eller vad han nu hette, "ryssen"(Vad då Georgien? Orkar inte kolla, det är "Ryssland"alltsammans därborta!) Mustasch hade de bägge två, det kan man se på bilderna och i boken finns ju alla "fakta" tillgängliga, så det är ju bara att läsa och "konstruera" sin egen kunskap, för . allt annat vore ju lite "auktorit...

För inte så länge sedan offentliggjordes  Rädda barnens rapport om banfattigdomen i Sverige enligt vilken ca en kvartsmiljon barn i Sverige, alltså 250 000, lever under vad som kallas "ekonomisk utsatthet". Som fattiga har familjer beroende av försörjningsstöd samt hushåll bestående av en vuxen och en eller två barn med en inkomst på högst 11 424 respektive 17 470 kr. Mellan åren 2008 och 2009 ökade andelen fattiga barn från 11 till 13% och enligt professor Tapio Salonen, medförfattaren till rapporten, finns det ingenting som tyder på att utvecklingen skulle ha gått i motsatt riktning åren därefter då andelen familjer beroende av försörjningsstöd ökat under den tidsperioden. Det är vad som står att läsa i artikeln "Fattigdomen breder ut sig i fler barnfamijer" pubicerad i VLT, idag 15/3-2012 (TT).  Att endast, som statsminister Reinfeldt, hänvisa till konjunkturerna och finanskrisen, när man vill hitta en förklaring, är knappas...

Söndagkväll igen. Helgen har tillbringats i Sala och Kumla med familj och släktingar. Trevligt. Något senfärdig, som jag brukar vara när det gäller teknik, drog jag mig till minnes att det visst finns något som heter "twitter". Och minnet var visst inte något vidare, för jag upptäckte att jag redan hade ett konto som jag glömt bort. Twitter handlar om att skicka sk. "tweets", korta meddelanden om högst 140 tecken. Tydligen har det varit populärt ett tag, politiker, debattörer, kulturpersonligheter och högst vanliga personer skickar ut tweets om ditt och datt. Det var inte så svårt att bli fast. Så opretentiöst, snabbt och enkelt att sprida information, småsnack och åsikter till höger och vänster! Jag måste säga att jag gillade det. Fast jag undrar lite över vad det egentligen är som händer när man twittrar. I morse hade jag ett litet meningsutbyte med Förbundet Humanisternas ordförande, Christer Sturmark, om ordet "humanism", som jag tycker att hans org...

 Sushi är, om inte annat, estetiskt tilltalande, eller hur? För några dagar sedan åkte jag och en kompis i Uppsala ut till Boländerna för att beställa lite sushi på väg hem ut mot Funbo och Bärby äng. I Uppsala vimlar det av sushiställen, det finns många fler än det finns i Västerås, som kanske inte har fler än fyra ställen som serverar den japanska nationalrätten, men i Uppsala ligger det minst ett ställe i varje kvarter i innerstan och tydligen fanns det åtminstone en restaurang ute i industri- och affärsområdet Boländerna, nämligen "Sushi of Sweden"( http://www.sushiofsweden.se/Page.aspx?pageId=3 ), förkortat SOS. I konkurrensen gäller det att hitta sin nisch och det hade SOS gjort och försökt att leva upp till sitt namn genom att servera sushi med "svensk" karaktär. Där fanns "västkustsushi" och en annan variant med norrländsk touch, nämligen makirullar (alltså ris medfyllning inrullad i sjögräs) med renstek i något sorts krämig fyllning. Ja...

Rårakor med fläsk, en klassiker i köket Så enkelt och så gott! Vad det gäller är rårakorna och deras "släktingar" i världens olika kök. I Frankrike äter man "gallettes de pommes de terre" och i det judiska kallas de "latkes"och schweizarna lagar som bekant något som kallas "rösti. Rårakan är dessutom Dalarnas landskapsrätt här i Sverige. ". I kokböcker har jag hittat zucchiniplättar ( t.ex. Medelhavskokboken s 69, Läsförlaget AB, 2004)  och olika rotssaksrätter av olika slag som bygger på tanken att rivna bitar steks i form av små ganska löst sammanfogade plättar eller kakor.    Grundidéen är enkel, riven potatis, helst mjölig för att rätten för konsistensens skull, ibland vill någon kanske lägga till ett ägg, för att "förbättra" den något. Jag tillhör dem som gärna gör det och emellanåt lägger till någon matsked vetemjöl. Kanske diskvalificerar det senare mig från de "sanna" rårakekockarna, som nog menar att stärkelsen i...

Skriver för att ett ögonblick stanna upp. Solsken och den ankommande våren. Dagar fyllda av sällskap, lek och goda samtal. Det är ibland svårt att minnas att det finns dagar som är som de faktiskt borde någon gång ibland.